Deras dotter dog efter akutbesöket

”Jag vet inte vad man ska lära sig av det här? Att man aldrig ska ge sig som förälder. Aldrig, aldrig”, säger Anneli Runesson.
”Jag vet inte vad man ska lära sig av det här? Att man aldrig ska ge sig som förälder. Aldrig, aldrig”, säger Anneli Runesson.
Sanna Nornström Runesson, 16, från Upplands Väsby hade ont i halsen och hög feber efter resan till Thailand i december. På akuten blev hon hemskickad trots att hon var mycket svårt sjuk. Tre dagar senare dog hon.

Två dagar före julafton hittade Sannas mamma Anneli Runesson sin dotter drunknad i badkaret. Obduktionen visar att drunkning var den huvudsakliga dödsorsaken. Men Sanna hade, enligt obduktionsprotokollet, flera olika inflammationer som bidrog till att kroppen inte orkade längre; hjärtmuskelinflammation, akut hjärnhinne- och hjärninflammation, lunginflammation, luftrörskatarr, akut slemhinneinflammation i luftrören, akut mjältinflammation samt misstanke om en äldre njurinfarkt.

Föräldrarna menar att någon av dessa sjukdomar kunde ha upptäckts av barnakutkliniken Astrid Lindgrens barnsjukhus, som Sanna besökte senast tre dagar innan hon dog.

– Man har ju ingen annan att lita på, säger Anneli Runesson.

För att få svar på om sjukhuset borde ha agerat annorlunda, har föräldrarna gjort en anmälan till Socialstyrelsen.

– Någon måste rota i det här. Jag vill också se till att samma sak inte ska hända någon annan.

Det har snart gått ett halvt år sedan Sanna gick bort. Pappa Teijo Nornström har låtit tatuera in en bild på Sanna på vänster bröst. Rakt ovanför hjärtat. Men det ofattbara är för stort att ta in.

– Jag tror fortfarande att hon ska komma hem från semestern i Thailand, säger Anneli.

Föräldrarnas misstankar att Sanna haft en infektion en lång tid grundar sig i att Sanna besökte barnakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus i juni förra året. Hon skickades hem men kom tillbaka flera dagar i rad för att ta nya prover. Men enligt Sannas föräldrar hittade de inget trots att deras dotter hade hög feber, ont i halsen och hade ont i vänster sida.

När blodprovet crp togs låg värdet på 370 vid den första provtagningen. Hos en frisk person ligger crp på mindre än tio. Crp är ett protein i blodet som mäts när läkaren misstänker att man har en infektion eller inflammation och har ersatt det man tidigare kallade för ”sänkan”.

– Personalen trodde inte att det var sant när hon hade 370 i crp. Jag tycker att hon borde ha lagts in, säger Anneli.

Några månader senare började Sanna barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet. I december blev det dags för hennes drömresa till Thailand med pappa Teijo. Där blev hon sjuk igen.

– Hon var kokhet och fick småfrossa på stranden. På flyget hem kräktes hon. Hon hade halsont också. Hemma i Sverige började jag bli orolig och sa ”nu åker vi in”, berättar Teijo.

På barnakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus tittade en läkare henne i halsen och såg att den var röd och inflammerad. Men inget halsprov togs. Crp visade på 170. Sanna blev hemskickad med ordern att ta Ipren och Alvedon.

Två dagar före julafton skulle Sanna och hennes mamma åka till Sannas morfar i Ramsele. På förmiddagen ringde Anneli och väckte Sanna. När Anneli kom hem vid tvåtiden låg Sanna drunknad i badkaret.

– Hon ville förmodligen värma sig i badet, säger Anneli.

Hans Lindblad, medicinskt ansvarig på barnakutkliniken Astrid Lindgrens barnsjukhus, vill inte kommentera fallet.

– Vi får vänta tills utredningen ligger på mitt bord och jag har satt mig in i fallet.

Han säger dock att ett crp-prov inte är svart eller vitt. Ju högre crp desto högre sannolikhet att det rör sig om en bakteriell infektion som behöver behandlas med antibiotika. Men ett värde på 170 är inget bevis för en bakteriell infektion utan kan ibland ses som en spontanläkande virusinfektion som inte behöver behandlas. Patientens allmäntillstånd spelar också roll när man ska ta ställning till crp-värdet.

– Enbart ett crp-värde kan inte vägleda en doktor. Det behövs en sammanvägning av olika faktorer, säger Hans Lindblad.