I deras målarklubb får inga män vara med

I målargruppen glädjeflickorna får inga män vara med.
I målargruppen glädjeflickorna får inga män vara med.
Kärstin Holmberg kämpade för att det bara skulle vara kvinnor.
Kärstin Holmberg kämpade för att det bara skulle vara kvinnor.
Om någon kör fast rycker de andra in med tips och råd.
Om någon kör fast rycker de andra in med tips och råd.
Vissa dagar är det knäpptyst i flera timmar, andra livliga diskussioner.
Vissa dagar är det knäpptyst i flera timmar, andra livliga diskussioner.
Varje torsdag träffas Glädjeflickorna och målar hos PRO. Männen får stanna hemma. Men att bara vara kvinnor var ingen självklarhet – Kärstin Holmberg fick kämpa för gruppen.

Varje torsdag samlas Glädjeflickorna hos PRO i Väsby, en grupp med glada kvinnor som målar ihop. Gruppen startades av Kärstin Holmberg för två år sedan.

Kärstin Holmgren kämpade för att det bara skulle vara kvinnor i gruppen.

– Jag har bott i Spanien och där målade jag med en konstnär. När jag kom hem blev det så tomt. Jag saknade den här kvinnokontakten och framför allt att måla med kvinnor, säger Kärstin.

Hon fick tips om att kontakta en del kvinnor som tidigare varit med i målargrupper genom PRO och tillsammans drog de i gång skapandet.

Men Kärstins planer fick snabbt käppar i hjulet. Pro månar nämligen om att ha jämn könsfördelning i alla grupper.

– Jag stod på mig och undrade varför? När jag var liten gick pappa på herrklubb och drack konjak och kvinnor träffades i ett annat rum. Jag tror att det är viktigt för både män och kvinnor att träffas utan den andra parten. För mig är det naturligt.


Varför heter de egentligen Glädjeflickorna?


Att måna om jämn könsfördelning är demokrati enligt stadgarna men det tyckte inte Kärstin. Demokrati är att få välja själv vilka man vill vara med och jobba. Hon stod på sig och kämpade för att ha få gruppen stängd för män. Till slut frågade ordföranden i PRO varför det var så viktigt för henne.

– Jag berättade att Jag är van vid att jobba med kvinnor och vi har mycket att ge varandra, vi kan hjälpa varandra och vi kan stötta varandra. Och framförallt kan vi känna oss trygga med varandra. Det fanns vissa saker som det är lättare för kvinnor i vår ålder att prata om när det inte är några män med. Han lyssnade och sen tog han min hand och sa ”jag ska försvara er”.

Sen dess har gruppen fått fortsätta och Kärstin har sagt nej till en del män som vill vara med. På träffarna målar de fritt. Vissa terminer avslutar de med ett tvådagarsläger där alla målar efter samma tema. Gruppen har också ställt ut sina verk vid flera tillfällen, senast på Väsbys konstrunda i våras.

Mindre snack om politik utan gubbar

Ibland kan det gå flera timmar i ateljén utan att ett endaste läte yppas. Alla målar under djup koncentration. Men plötsligt kommer ett ljud från någon av deltagarna som har fastnat i skapandet eller vill prata om något roligt som hänt eller en sorg hon bär med sig. Och de andra lyssnar och stöttar varandra.

Ulla Hultgren ber Maj-Gret Nyberg och Marie-Louise Dahl om råd.

– Det är det bästa med Glädjeflickorna. Alla kan komma med ärliga synpunkter och de andra lyssnar. Sen vad man gör med synpunkter är upp till var och en, säger Marie-Louise Dahl.

Hon har tidigare varit med i målargrupper med både män och kvinnor och tycker att stämningen faktiskt är lite annorlunda.

– Där blev det mycket gubbsnack, politik och sånt. Det kan ju vi också prata om ifall vi vill men det vill vi inte, säger Marie-Louise och de andra skrattar till.

Så vad är det de pratar om när gubbarna inte är med?

– Vi kan prata om våra sjukdomar, om våra barn, om vi är ledsna över nått eller till och med bli lite ekivoka och prata om våra musar, säger Kärstin och får innerliga skratt från de andra deltagarna.