Familjen öppnade sitt hem

Mohanad, Fatimah, Anna, sonen Noel och Lars. "Nu försöker vi komma in i vår vardag igen och göra Mohanad och Fatimah till en del av den", säger Anna Chambers som nu startat en fond dit folk ska kunna skänka pengar till de nya familjemedlemmarna.
Mohanad, Fatimah, Anna, sonen Noel och Lars. "Nu försöker vi komma in i vår vardag igen och göra Mohanad och Fatimah till en del av den", säger Anna Chambers som nu startat en fond dit folk ska kunna skänka pengar till de nya familjemedlemmarna.
Det började med att Anna Chambers åkte till Centralen för att bre mackor åt nyanlända.

Idag har hon hunnit ha 30 personer boende hos sig. Två av dem är nu en del av familjen.

Fredagen den 11 september begav sig Anna Chambers till Stockholms centralstation. Genom en Facebookgrupp fick hon reda på att många skulle komma med tåg till Stockholm.

– Jag såg hur kaosigt det skulle bli, de hade ingenstans att ta vägen, säger Anna Chambers.

Där och då tog hon beslutet att öppna sitt hem för åtta personer. Fyra nätter därefter hade de nya personer boende hos sig.

– Vi är helt slut, men det har funkat, säger Anna.

Det var en kontaktperson på Facebookgruppen som tilldelade henne personer som behövde sovplats. Två av dem, Mohanad och hans 9-åriga dotter Fatimah, söker nu asyl i Sverige och stannar hos familjen.

– Vi vill ge dem en normal miljö och göra det tryggt för Fatimah som är utan sin mamma. Jag kan bara gå till mig själv, det är inte alltid fett i kassan men det finns alltid folk som har det värre. Hade vi behövt fly hade jag velat att någon gjorde samma sak för oss, säger Anna.

Mohanad jobbade som polis i Irak. Han var mitt i en brottsutredning när det en dag stod en tickande bomb utanför hans hem. Bomben förhindrades att sprängas, men ett tillhörande brev hotade honom och hans familj till döden. Inom loppet av en vecka var de tvungna att fly och halva familjen blev kvar eftersom pengarna inte räckte för alla, de har fått gömma sig på annat sätt.

– Tar de vår väg riskerar de att dö, stannar de riskerar de också att dö, säger Mohanad.

Tiden här i Sverige vill han inte ha för mycket förväntningar kring.

– Jag skulle vilja ha ett jobb och lugn och ro. Jag känner mig inte ensam här men jag hoppas att resten av familjen kommer hit, säger Mohanad.

Anna Chambers har kontinuerlig kontakt med Migrationsverket som ger henne information.

– Jag kan ingenting om det här så jag får förhöra mig om hur det här ska kunna gå till på bästa sätt, säger hon.

Anna jobbar med att köra färdtjänstbuss och hennes man Lars kör sopbil. De bor i en fyra med två hemmavarande barn som fick flytta in i Lars och Annas säng medan lekrummet och barnens sovrum fylldes av lånade tältsängar och madrasser. Mest har det varit barnfamiljer från Irak och Syrien som bott över och skulle vidare med buss till Haparanda för att därifrån gå till Finland.

– De flesta har jag fått bilder från nu. De mår bra och har tak över huvudet, säger Anna.

Hon startade en Facebookgrupp för de nya familjemedlemmarna där hon kan be om extra hjälp. Nu är tvåhundra personer medlemmar i gruppen och många har skänkt kläder, pengar och bistått med tolkningshjälp.

– Det är helt fantastiskt att se hur ett samhälle funkar, att folk gör allt de kan, det är jag väldigt tacksam för, säger Anna.

Annas man Lars var till en början tveksam till att ha främmande människor hos sig, men nu är attityden en annan.

– När jag ligger i soffan med chipssmulor på bröstkorgen och gnäller över att det inte finns något bra på tv mår man lite illa över sig själv, det är ens skyldighet som medmänniska att hjälpa, säger han.

Fakta

Det här gäller

En person som är registrerad som asylsökande hos Migrationsverket har rätt att välja var hen vill bo och det är alltså tillåtet att låta personen bo hos sig.

En person som däremot inte är registrerad som asylsökande och som inte heller har något annat tillstånd att vistas i Sverige befinner sig i landet olagligt. Det är inte olagligt att låta en sådan person bo hos sig så länge det inte sker i vinstsyfte. Sker det i vinstsyfte är det däremot ett brott.

Källa: Louise Dane, Doktorand i offentlig rätt