Kanelbullar, mazariner och kaffe står uppdukat i den röda kaféboden på Årstaliden. Klockan är 18 och förberedelserna inför kvällens dans är i gång. Precis när instruktionerna i gillesdans ska börja kommer regnet, och flera av arrangörerna hjälps åt att spänna upp ett tälttak över dansbanan. Det går på fem minuter.

– Det skulle ju inte regna! Vi har kollat väderleksrapporten många gånger, säger Britt-Inger Wiklund, sekreterare i den ideella föreningen Årstablick som ordnar danserna.

Nästa år är det 40 år sedan föreningen bildades, två år senare byggdes och invigdes dansbanan.

– Innan dess hände ingenting här. Det var fullt med sly och de som bildade föreningen fick börja med att röja och fylla ett dike, säger Ebbe Nordin.

Ebbe Nordin har dansat på Årstaliden i femton år och hittade hit genom en tidningsannons.

Malin Lövkvist

Han var med i "De ensammas förening" – en dansklubb – och såg för femton år sedan en annons i tidningen om dans på Årstaliden.

– Jag åkte hit och dansade och på den vägen är det. Det är en fantastisk plats, jag var med och jobbade också: klippte gräset och målade. Det var arbetsterapi för mig, säger Ebbe Nordin.

Viktig paus

Danskvällarna är tolv torsdagar utspridda över sommaren, de innehåller två set med levande musik och en paus emellan.

– Fikapausen mitt i är minst lika viktig som själva dansen. Man sitter och pratar med varandra och det är en annan social gemenskap än den på dansgolvet, säger Ebbe Nordin.

"Jag älskar dig på tusen goda grunder, men mest av allt för att du är du" sjunger Lars Erikssons från scenen. En av de som dansar till musiken är Mona Ljunggren.

– Jag åker runt till alla ställen där det går att dansa. Bugg, foxtrot, hambo... jag gillar hambo väldigt mycket. På Årstaliden är det som det var förr, lite av en folkparkskänsla, säger Mona Ljunggren som var tolv år första gången hon dansade, 1954.

Mona Ljunggren (t.h) dansade pardans första gången 1954, när hon blev uppbjuden under Västerbron. "Sedan dess är jag såld" säger hon.

Malin Lövkvist

– Jag blev uppbjuden på en dans under Västerbron och rodnade från topp till tå. Efter det var jag helt såld, säger hon.

Parsiserpolka och schottis

Fler danssugna börjar strömma till. Regnet har upphört men lurar på himlen. Evita Johles och Tomasz Czekanski besöker Årstaliden andra torsdagskvällen i rad.

– Vi brukar gå och dansa lite här och där. Vi tyckte att introkursen i gillesdans var rolig. Det var bland annat pariserpolka och en variant på schottis, säger Evita Johles.

På dansbanan dansar paren vant vidare till ännu en låt om kärlek.

– Det är friskvård vi bedriver här, säger Britt-Inger Wiklund.