”Dylanklassen” skrev till Svenska Akademien

Klass 3 C i Björkhagens skola erbjuder kompispromenader till Svenska Akademien.
Klass 3 C i Björkhagens skola erbjuder kompispromenader till Svenska Akademien.
När de gick i årskurs två skrev klassen brev till Bob Dylan.
När de gick i årskurs två skrev klassen brev till Bob Dylan.
Klassen i Björkhagens skola blev rikskändisar när de skrev till Nobelpristagaren Bob Dylan. Nu har de fattat pennan och brevpappret igen. Den här gången är det kungen och Svenska Akademien som får råd.

Eleverna i klass 3C på Björkhagens skola är vana vid rampljuset. De har gett ut två böcker och fått stor uppmärksamhet efter att de skrivit ett brev till Nobelpristagaren Bob Dylan.

I helgen hamnade de återigen i rampljuset efter att ha skrivit ett brev till kungen och Svenska Akademien. I brevet ger de flera handfasta råd om hur konflikten i akademin kan lösas, till exempel bjuder de in ledamöterna till skolan för att gå kompispromenader med klassen.

Vad är bra med kompispromenader?

– Det bästa med kompispromenaden är att man lär känna varandra och får respekt för varandra. Man lär sig också att ta ansvar, säger Agnes Areskog.

Har ni fått något svar från Akademien?

– Nej men vi har fått väldigt många brev från andra. Författaren Åsa Lind skrev till oss att det var jättebra att vi gör det här och att det behövs fler barn som gör det vi gör.

Klassens lärare Lili Kapper tror att det är viktigt att lära barn att de kan påverka.

– Jag tror inte det är för tidigt att träna på det i lågstadieåldern. Jag tror att barn har en intelligens och kapacitet att förstå även stora aktuella frågor. De bakar in det i sina egna erfarenheter, där kom kompispromenaderna in, säger hon.

Hur går en kompispromenad till?

– Man väljer ett tema och delar in sig i par eller grupper. Sen får man gå tillsammans i 30 minuter och prata om temat. Är det till exempel ansvar diskuterar de frågor som vad är ansvar för dig, hur kan vi ta ansvar i samhället och vad tror du är ansvarsfullt om 30 år. Sen går de tillbaka till klassrummet och berättar vad den andra personen har sagt.

Klass 3 C i Björkhagen skrev till Svenska Akademien. Här är Hedvig Badini, Noomi Lindmark, Edith Palmqvist, Agnes Areskog och Majken Setterberg längst fram.

I helgen skrev Svenska Dagbladet om brevet. Har det varit några reaktioner i klassen?

– Det var en pojke som sa ”jag trodde inte att vi kunde bli mer kända än vi redan var, men så blev vi det ändå”. Nu är det inte kändisskapet viktigt för mig och jag tror egentligen inte det är det för barnen heller. Men jag vill att de ska minnas att de varit aktiva under skoltiden och inte bara erövrat plats i tidningar utan även i det offentliga rummet. När de försöker påverka finns det inga gränser för vilket eko det kan bli.

Tror du att eleverna kommer vilja skriva fler brev för att påverka samhället?

– Det finns många problem man skulle vilja lösa med barnen och låta dem klura på. Utan att lägga problem på de tror jag att det är många elever som sitter på smarta lösningar. Det är något jag tycker fler elever i alla åldrar borde göra för att träna sig på att skriva insändare och kravbrev. Jag tycker inte att elevers skolarbete ska stanna i en låda eller en ipad.

Fakta

Här kan du läsa hela brevet

Hej Ers Majestät!

Vi är klass 3c från Björkhagens skola! Några av oss är 9 år och några redan 10. Vi skrev brev till Bob Dylan när han inte hörde av sig efter att man sagt att han ska få Nobelpriset. Vi arbetar mycket med litteratur och nobelpristagare. Vi skrev två böcker också som vi släppte på Nobelmuseet nyligen. Det var jätteroligt.

Medans vi hade kul pågick kanske ett bråk ovanför i Akademien.

Nu vill vi igen hjälpa både Ers Majestät och Akademien eftersom vi hört att fem personer har slutat. Tre av dem denna vecka. Fast man kan inte sluta! Så sa  kungen Gustav III.

Vi har kommit på en lösning: vi tycker att alla som känner sig vuxna i Akademien ska prata och samarbeta lite mer. När vi inte var bra på det gick vi kompispromenader och pratade med varandra, frågade och svarade på frågor. Vi lärde känna varandra bättre. Vi lärde oss om respekt och ansvar, hur man blir en bra kompis och vad glädje betyder för var och en. Var och en kan ta ansvar för sig själv. Ingen kan förändra någon annan istället.

Om Ers Majestät och Akademien  har tid och vill komma kan vi promenera till Nackareservatet och träna på det tillsammans. Vi kan fika också på ängen.

Vi hoppas att Ers Majestät kan säga till de i Akademien att de måste skärpa sig. De måste hålla hemligheter som är viktiga och inte prata om det hemma eller skrika ut på Hötorget, de måste vara ärliga om saker som inte är hemliga och sluta säga dumma saker om varandra. 

När vi tycker att någonting är jobbigt hoppar vi av leken ibland också men då pratar någon med oss om hur vi ska förstå varandra bättre nästa gång. Man ska inte bara säga gonatt och adjö. Speciellt nu i Akademien om man inte kan välja några nya.

 Vi förstår att de som är i Akademien kan bli trötta och griniga av att läsa så många böcker men de måste tänka på att  det är deras jobb att dela ut Nobelpris och lite annat. Och att de måste hålla hemligt det de sagt annars är det inte ett dugg spännande när alla journalister står där och vet redan att Bob Dylan ska få priset. Eller någon annan!

Vi hoppas att alla där lyssnar på Ers Majestät, gör kloka beslut och uppför sig så som de lovat när de tog en stol.

Vänliga hälsningar

”Dylanklassen”

3c Björkhagens skola,