Elever fick möta Auschwitzvittne

Älska era barn.

Och var aldrig passiv när ondskan sprider sig.

Det var huvudbudskapen när Emerich Roth, 90, en av Förintelsens allt färre överlevare, kom till Kunskapsskolan i förra veckan.

Emerich Roth från staden Sevlus i östra Tjeckoslovakien mötte ondskan och hatet på riktigt när han var 19 år. I april 1944 fördes han, hans föräldrar och fyra yngre systrar till Auschwitz Birkenau. Drygt ett år senare fanns bara han och en syster kvar, men på varsitt håll och utan vetskap om varandra.

175 centimeter lång vägde Emerich, som klarat sig genom svält, kyla och förnedring, bara 34 kilo.

I dag har han hunnit fylla 90 år. Ett brev från hans syster nådde honom i en sjukhussäng och 1950 tog han sig till Sverige dit systern räddats.

Sitt yrkesliv ägnade Emerich Roth åt ungdomar på glid. Men när han i början av 1990-talet fick syn på några nazister som gjorde Hitlerhälsning insåg han att det också var hög tid att berätta den fasansfulla historia som han och hans syster knappt kunnat prata om.

Emerich Roth skrev böcker, startade en fond mot våld och främlingsfientlighet och började besöka skolor. I dag har elever på drygt 1 800 skolor hört honom vittna om vad han upplevt.

Emerich Roths framträdande på Kunskapsskolan förra tisdagen började med att eleverna fick se en film. I den berättar han om den fasansfyllda tågresan utan vatten. Den fortsätter med de återkommande plågsamma kollektiva bestraffningarna och stanken av lik från Auschwitz höga skorsten.

En händelse han minns särskilt var när två unga män som försökt rymma hängdes offentligt.

Han menar att den viktigaste lärdomen man kan dra av Förintelsen är att man aldrig får stå med armarna i kors och låta samhället gå åt fel håll.

– Än i dag kan jag drömma mardrömmar och vakna svettig med knuten näve över att vi inget ­gjorde. Om människor reagerat och protesterat hade det aldrig kunnat hända, säger han.

En annan slutsats Emerich Roth dragit efter sitt långa liv är att det är människor som inte fått kärlek i sin barndom som begår elaka handlingar.

Sin egen styrka tackar han sin egen kärleksfulla barndom för.

1945, när allt var över och Emerich Roth låg på sjukhus, kom två partisaner. De gav honom en pistol och erbjöd honom att skjuta två tillfångatagna tyskar.

– De ville ge mig en chans att hämnas, men jag vände mig bara äcklad om. Det valet har varit viktigt i hela mitt liv. Jag ville inte hata. Nazisterna kunde inte ta ifrån mig den kärlek jag fått när jag växte upp, säger han.

Niondeklassarna Gustav Romert och Jesper Senke tycker att Emerich Roths film och föreläsning gör att de på ett nytt sätt tagit in hur grym Förintelsen var.

– Nazisterna hade ingen medmänsklighet. De förstod inte vad ett liv var värt, säger Jesper Senke.

Bakgrunden till att Kunskapsskolan bjöd in Emerich Roth är att man i januari manifesterade 70-årsdagen av Auschwitzfångarnas befrielse.

– Men också för att det snart är sista chansen att få höra vittnesmålen från lägren, säger SO-läraren Björn-Andreas Eriksen.

Entrén med skylten ”Arbeit macht frei”. I Auschwitz Birkenau, som var Nazitysklands största koncentrationsläger, dödades 1,1 miljoner personer.

Fakta

Några av niornas frågor till Emerich

Hur lång tid tog det innan du kände dig frisk? – Först var jag fysiskt sjuk i fem år, men mitt psyke var inte heller friskt och det tog sju år innan jag kände mig som en vanlig människa. Mitt jobb som socialarbetare har varit till stor hjälp. Genom att hjälpa andra har jag hjälpt mig själv.

Om du hade varit tysk under andra världskriget, vad hade du gjort då? – Det kan jag inte svara på. Det fanns folk som gjorde motstånd, men nazisterna var duktiga på att sprida skräck.

Tror du att Förintelsen kan hända igen? – Inte på exakt det sättet, men det främlingsfientliga budskap som sprids nu är illa nog.