Lidingö
Det är gassande sol, men träden i Kyrkviken bjuder på skugga.
Mona Dahlstedt stannar till vid parkbänken där elitidrottaren Malin Ewerlöf har slagit sig ner.
Pekka Pääkkö
– Det här är ju ett fantastiskt initiativ, jag har arbetat inom hemtjänsten så jag har sett mycket ofrivillig ensamhet. Det är bra att man faktiskt lyfter ämnet, säger hon.
Stadens syfte med de så kallade sällskapsbänkarna, som nu finns på sex olika platser på Lidingö, är att spontana möten ska uppstå mellan människor.
"Välkommen att slå dig ner, samtala och ha en trevlig stund" står det på en skylt i anslutning till bänkarna.
Pekka Pääkkö
Varje bänk är dessutom tillägnad olika Lidingöprofiler. Malin Ewerlöf är en av dem.
– Det känns ärofullt. Jag tror att det blir ett allt större problem i vårt samhälle att det digitala tar över och att vi förlorar de där fysiska mötena, säger hon.
"Ball grej"
Sedan ett år tillbaka bor hon Vasastan, men nog får hon ändå kalla sig för Lidingöprofil. Hon har bott på ön i 20 år och tränat en hel del på Lidingövallen. Lidingöloppet är också en favorit.
– Jag startade min karriär här ute kan man säga, på lilla Lidingöloppet när jag var sju år. Så jag återvänder ofta hit för att springa bara för att det är så vackert här.
De andra bänkarna har fått namn efter sångaren John Lundvik, fotbollsspelaren Jesper Blomqvist, programledaren Johnnie Krigström och seglaren Gurra Krantz – som möter oss på cykel vid en brygga i Gåshaga och stolt visar upp sin bänk.
Gurra Krantz tillsamman med Lazara Damas som passar på att njuta av solen under lunchrasten.
Fanny Cassel
– Jag tycker att sällskapsbänkar är en ball grej. Jag gillar kommunikation, och en bänk kan verkligen vara en plats för just det. Det kan räcka med en blick eller en liten nick när någon sätter sig och väntar på båten så ökar interaktionen mellan människor.
Bredvid honom slår sig Lazara Damas ner. Hon njuter av solen och Gurra säger glatt hej när deras blickar möts. Lazara berättar att hon kommer från Kuba, och numera arbetar i Gåshaga.
– Jaså Kuba, där har jag aldrig varit. Däremot blev jag utsatt för kubanska pirater under en segling en gång, säger Gurra och Lazara skrattar till.
En till
En stund senare är det dags för Lazara att gå till arbetet. Även Gurra, som sedan ett par år tillbaka driver Gåshaga Marina, ska till jobbet.
Sällskapsbänken verkar sitta som handen i handsken, och han verkar inte heller nöja sig med en.
– Jag vill ha även ha en att ställa utanför marinan – hälsa Lidingö stad det! Vill de inte pröjsa, så gör jag det själv!
