En bild av det eländiga Söder

I dag är Södermalm en stadsdel med alltmer välbeställda invånare.

Men för drygt ett ­sekel sedan hade de flesta Söderbor det riktigt eländigt. Och på Slussen stod en ångdriven hiss som kostade fem öre upp och tre öre ner.

Vid Slussen hade Helena Friman sin arbetsplats i nära 30 år. Hon började jobba som intendent på Stadsmuseet på 1960-talet och sedan dess ligger platsen henne varmt om hjärtat. Hon är också den som skrivit de 142 historiska skyltar om Stockholm som sitter uppsatta lite var stans på stan.

I sin bok ”Stockholm svart på vitt”, som just kommit i ny uppla­ga, har hon grävt i Stadsmuseets­ arkiv och letat fram bilder från innerstan från 1860 till 1960. Kapitlet om Söder visar både de lutande träkåkar många känner igen och mer okända platser. Som Stora Blecktornet, dit pojkar som skolk­ade skickades för att lära sig lyda.

Bilden av den gamla Katarinahissen är tagen 1896, tio år efter invigningen. Som synes ligg­er den i ett lite annat läge än i dag. Någon Katarinaväg eller Stadsgård fanns ännu inte vid förra sekelskiftet. Ett ångfartyg ligger ungefär där nöjesskutan Patricia finns i dag. Under bron mot Mosebacke står ett lågt hus med en kruthandel.

Drygt 30 år senare förvandlades platsen till den form den har ännu i dag. Arkitekten Tage William Olsson och ingenjören Gösta Lundberg kom på den klöverforma­de trafiklösning som invigdes 1935 och som hyllades av Le Corbusier som ”den moderna tidens första stora verk”. Och för dagens stockholmare är det kanske svårt att föreställa sig att de i dag slitna­ och nedgångna Blå Bodarna då betrak­tades som eleganta och prydliga.

Även om Söder var en utpräglad arbetarstadsdel bodde här även mer välbärgat folk. Längs Hornsgatan, vid Mariatorget och Mosebacke fanns hus med stora våningar.

– Stockholm var inte så segregerat som det är nu. Folk bodde i gathusen och på de nedersta våningarna bodde de välbärgade, mot gården och på vinden bodde enklare folk.

Helena Friman gör ingen hemlighet av att hon helst skulle vilja se en annan lösning på hur Slussen ska renoveras än den som kommun­fullmäktige har klubbat igenom. Och när man bläddrar i boken­ och ser hur många fina hus och kvarter som försvunnit under grävskoporna är det lätt att förstå henne.

De slitna husen vid Hornsgatspuckeln, där Ellens bageri i kultserien ”Tårtan” låg, ville poli­tikerna riva i början av 1960-talet.­ Men opinionstrycket blev för starkt och de fick ge sig. Helena Friman skriver att det är ”ett starkt bevis på att det lönar sig att göra motstånd mot dålig stadsplanering”.