”En enda räddad tjej är ett mirakel i sig”

Till att börja med kommer Lovisa (till vänster) att stanna i Burma i tre månader. Här med Lily, rådgivare och översättare hos Eden Ministry.
Till att börja med kommer Lovisa (till vänster) att stanna i Burma i tre månader. Här med Lily, rådgivare och översättare hos Eden Ministry.
Bild från Lovisas blogg nouw.com/luven.
Bild från Lovisas blogg nouw.com/luven.
"När det blir jobbigt försöker jag att använda det som drivkraft istället. När jag ser och hör hemska saker blir jag bara ännu mer motiverad till att göra skillnad och fortsätta kämpa" säger Lovisa Ström.
"När det blir jobbigt försöker jag att använda det som drivkraft istället. När jag ser och hör hemska saker blir jag bara ännu mer motiverad till att göra skillnad och fortsätta kämpa" säger Lovisa Ström.
Halsbandet kallas the comitted necklace och är gjort av tjejerna som blivit räddade från human trafficking.
Halsbandet kallas the comitted necklace och är gjort av tjejerna som blivit räddade från human trafficking.
"Jag har lärt mig att vi i Sverige är så sjukt privilegierade. Saker som vi tar för givet är långt ifrån en självklarhet för alla" säger Lovisa Ström.
"Jag har lärt mig att vi i Sverige är så sjukt privilegierade. Saker som vi tar för givet är långt ifrån en självklarhet för alla" säger Lovisa Ström.
Bild från Lovisas blogg nouw.com/luven.
Bild från Lovisas blogg nouw.com/luven.
Hallå där Lovisa Ström från Edsviken som just nu är volontär i Burma och jobbar med att hjälpa tjejer inom human trafficking och prostitution.

Det är långt från Sollentuna till Burma och du är bara 18 år. Hur kom du in på att arbeta mot trafficking?

– Det var när jag var 13 år och läste självbiografin “Såld” av Natasja T och Vera Efron. Den öppnade verkligen mina ögon. Sen var jag på en ungdomskonferens där Elise Lindqvist, ”ängeln på Malmskillnadsgatan”, pratade och efter det visste jag säkert att det var det jag skulle göra.

Berätta om ditt jobb! Vad får du göra?

– Jag är volontär på Eden Ministry och jag får göra lite allt möjligt. Jag hjälper Eden att få olika samarbeten, sköter deras marknadsföring och håller presentationer för företag som kommer på besök. Jag får umgås med tjejerna, prata med dem om de behöver, göra olika lekar och danser och från och med nästa vecka kommer jag att ha dator- och engelskundervisning med dem två gånger i veckan. Och så bloggar jag ju också, vilket är en väldigt stor del av det hela.

Vilka är de största skillnaderna och likheterna mellan Sverige och Burma?

– Levnadsstandarden och bristen på kunskap. Det är väldigt fattigt här. Hela familjer bor under broar, på soptippar osv. Kvinnorna är också väldigt förtryckta. Det finns till exempel inte ett enda ord för det kvinnliga könsorganet eftersom det anses vara så smutsigt. Många vet inte vad könssjukdomar är eller hur man blir gravid. Det är även många barn som röker och tar droger eftersom ingen vet att det är farligt.

Den viktigaste likheten är att vi alla är människor med samma drömmar, intressen men framförallt lika mycket känslor. Det är viktigt att man förstår det och tar till sig det på riktigt.

Vad har varit det värsta och det bästa med den här resan?

– Det värsta är att man känner sig så hjälplös ibland. Jag har fått se och höra så mycket hemska saker, men ibland kan man inte göra något och det gör mig så frustrerad.

Det bästa är att jag har fått se så mycket hopp mitt i allt mörker. Tjejer som har gått från att vilja dö till att våga prata om framtidsdrömmar.

Vad tycker du borde göras för att flickor inte ska behöva leva under de förhållanden som du beskriver i bloggen?

– Det måste till en kulturell förändring där det inte är okej att köpa sex och där man ser kvinnor som likvärdiga individer. Att bekämpa fattigdomen är också en del av att stoppa upp rekryteringen. Det här förekommer ju i alla länder så jag antar att det måste bli en global politisk fråga. Men det är också viktigt att jobba i det lilla genom organisationer som vill hjälpa. En enda räddad tjej är ett mirakel i sig.

Kommer du att fortsätta engagera dig för kvinnors och flickors rättigheter och mot trafficking efter den här resan?

– Absolut. Jag och en kompis håller redan nu på att starta upp ett projekt där vi bland annat hoppas få åka runt och föreläsa på skolor.

Vad kan människor i Sverige göra för att engagera sig?

– Man bidrar jättemycket bara genom att prata om det och uppmärksamma problemet, men om man vill göra något mer specifikt kan man stödja de organisationer som jobbar med det här på plats så att de kan rädda fler tjejer. Den organisationen jag arbetar med har också startat smycketillverkning och försäljning. Tjejerna får ett jobb och pengarna går helt och hållet in i verksamheten igen.

Läs mer och se fler bilder på Lovisas blogg.