En gymnastiksal – på fyra skolor

Tess Sturm, Emma Aglén, Nicole Badlisi och Brice Makou, alla årskurs 7-elever på Älvkvarnsskolan är frustrerade över att de endast har 70 minuter idrott och hälsa i veckan.
Tess Sturm, Emma Aglén, Nicole Badlisi och Brice Makou, alla årskurs 7-elever på Älvkvarnsskolan är frustrerade över att de endast har 70 minuter idrott och hälsa i veckan.
I expanderande Ursvik bor 3 500 invånare. 1 200 elever går i stadsdelens fyra grundskolor.

Men det finns bara en gymnastik- och idrottshall.

Årskurs 7-elever på Älvkvarnsskolan har 70 minuter gymnastik- och idrott i Brotorpshallen, en kilometer från skolan.

De nya bostadsområdena i stadsdelen Ursvik blir allt fler. Samtidigt som det byggs bostäder och skolor blir bristen på idrottshallar allt mer påtaglig.

– Det här är ett stort problem, säger kommunalrådet Johan Storåker (L), ordförande i kultur- och fritidsnämnden.

Han ser det som ett problem för organiserat idrott, spontanidrott och skolämnet idrott och hälsa.

I Sverige förfasas många i dag över att barn sitter klistrade vid datorer, paddor och smartphones. Mitt i har träffat elever på Älvkvarnskolan i Ursvik. De vill inget hellre än att anstränga kroppen mellan lektionerna för knoppen.

Men liksom på Ursviksskolan och Kymlingeskolan saknar deras skola gymnastiksal. Nya Kymlingeskolan har dock en aktivitetshall, i golv- och höjdmått mindre än en gymnastiksal.

13-årige Brice Makou konstaterar att man på Älvkvarnsskolan ”aldrig haft mycket idrott på schemat”.

– Vi har ett rum som kallas rörelserum, fortsätter han.

– Där kan man inte ha en idrottslektion. Rummet är mindre än ett lektionsrum, påpekar klasskompisen Tess Sturm.

Eva Nilsson, rektor på Älvkvarnsskolan, tycker också att rörelserummet är litet. Därför har man fler idrottslektioner när eleverna går i årskurs 1-4, och följer i ett årskurs 1-9-perspektiv läroplanen.

– För äldre elever är rörelserummet för litet.

Det blir inte roligare när eleverna beskriver rastmiljön och möjligheten att då aktivera sig.

– Många vill spela fotboll, men på skolans konstgräsplan har de yngre eleverna företräde, säger Ronja Burghauser.

För Lars-Åke Bäckman, undervisningsråd i idrott- och hälsa på Skolverket, är bilden som eleverna beskriver ingen överraskning. Förr fanns det ett mer detaljerat regelverk vid bygget av skolor och skolgårdar. I dag tummas det på ändamålsenliga lokaler för idrott och hälsa.

– I synnerhet i nya tätbebyggda områden, säger Lars-Åke Bäckman.

Utanför Älvkvarnsskolan, två kvarter bort, ligger en trevlig aktivitetspark med liten konstgräsplan för fotboll, en liten asfalterad basketplan samt en skateramp och klättervägg.

– Där är vi nästan aldrig, säger Brice Makou.

– Om vi ska vara där måste vi ha en lärare med oss, säger Tess Sturm.

– Och det är inga lärare som har tid eller vill, säger hon och Ronja Burghauser samstämmigt.

Så deras 70 minuter per vecka i Brotorpshallen, 1,2 kilometer från skolan, är alltså den fysiska aktivitet som gäller. Och det är med talande min som Emma Aglén konstaterar att det var bättre när hon gick i Ursviksskolan.

– Där hade vi två entimmas gymnastiklektioner, säger hon.

– Jag tror att alla på skolan vill ha mer idrott, säger Tess Sturm.

Utan prut försäkrar kommunalrådet Johan Storåker att politiker och tjänstemän under våren ska ta fram en långsiktig anläggningsplan.

– Jag är mycket medveten om vikten av idrottsytor och hallar. Och bostadsexpansionen i Ursvik kräver att planeringen för idrottshallar hänger med.

Planeringen av högstadieskolan i västra Ursvik, med ”tillhörande” idrottslokaler, blev för dyrt och har tagits tillbaka till politikerna. När kan projektet bli aktuellt?

– Det måste lösas så snart som möjligt. Men det är bara dumt att spekulera i hur lång tid det kan ta, säger Johan Storåker.