Min lokala hjälte

En musikal med mycket klös

Malin Skalleberg spelar katten Munkustrap.
Malin Skalleberg spelar katten Munkustrap.
I fem månader har Mälargymnasiets elever från musik och bildprogrammen repeterat.

På lördag är det äntligen premiär. Då ställer sig eleverna på scen för att framföra den egna versionen av Cats.

Ett högt mjau hörs i högtalarna, strax därefter börjar orkestern spela. Runt ett stort konferensbord på scenen sitter Izabella och hennes kollegor och i en väska bredvid ligger katten Munkustrap. Snart sjunger hela ensemblen ”Jellikles har en Jelliklesång”, intronumret till skolans uppsättning av musikalen Cats.

– Okej, jättebra, då återgår vi till att prata om kostymerna, säger frilansregissören Erik Färneborn när numret är avslutat.

Han står mitt i den stora aulan på Mälargymnasiet. Tillsammans med elever från skolans estetprogram har han sedan i september jobbat med projektet. Fast den här gången har 80-talsmusikalen av Andrew Lloyd Webber gjorts om i en egen tolkning med en modernare handling.

– Cats är den enda musikalen som vi gjort om på det här sättet. Den bygger på dikter om katter ur en barnbok och har ingen direkt story. Det var en lite gosigare värld på 80-talet och Cats ger inte samma wow-effekter längre. Publiken är inte lika lättflörtad längre, ­säger Erik Färneborn.

I stället för att vara en historia om enbart katter får vi i skolans uppsättning följa Izabella och hennes katt. Hon arbetar på ett stort företag och med tiden blir hennes kolleger allt mer kattiga, berättar Malin Skalleberg, 18, som spelar Izabellas katt Munkustrap.

– Vi får komma in i Izabellas fantasi och samtidigt går jag från katt till att bli mer mänsklig i formen, säger Malin Skalleberg.

Hon går i tredje ring på musikutbildningen och är en av runt 60 elever som engagerat sig i projektet. I år är det 20 år sedan den första musikalen sattes upp på skolan och sedan flera år tillbaka är momentet en del av kursplanen.

– Jag valde den här skolan på grund av just det här, säger Kristoffer Horgen, 18, som spelar gitarr i orkestern.

– Det är väldigt utvecklande. Jag spelar rock egentligen, men det här är jättekul. Det är nya takter och nya skalor.

Förutom musikeleverna är elever som läser bild, frisör och restaurang med och hjälper till med affischer, frisyrer och middagar under några av föreställnings­dagarna.

Eleverna vänder sig mot Erik Färneborn och det börjar diskuteras kostymer. En påse på golvet är full av rekvisita och både håriga och tigerrandiga kläder sticker fram. Malin Skalleberg berättar att hennes kostym snart är klar.

– Jag kommer att ha en svart trikå. Och mina öron är gjorda av gasbindor.