ANNONS

En riktig bjässe med stor respekt för katter

Han är stor, svart och lurvig.

Hade inte matte Sandra varit med hade nog de flesta misstagit jättehunden Aske för en riktig brunbjörn.

– En del byter sida på gatan när vi kommer.
ANNONS

För några veckor sedan efterlyste Lokaltidningen Mitt i exotiska eller sällsynta djur att skriva om. Flera hussar och mattar hörde av sig och framöver kommer vi att skriva om några av dem.

Först ut är Newfoundlandshunden Aske från Hallonbergen. Det är inte helt omöjligt att han är Hallonbergens största hund.

170 centimeter mellan nos och svans och med looken stulen från en brunbjörn är han en välkänd lurvpelle.

– Alla vet vem han är här. En del verkar bli rädda och byter sida på gatan när vi kommer. Men barn är väldigt intresserade och många kommer fram och vill fota sig med honom, säger matte Sandra Mezei som haft Aske sedan han var åtta veckor gammal.

I dag är han 2 år, väger 53 kilo och mäter 70 centimeter i mankhöjd. Men en stor del av barna­sinnet finns kvar.

– Han är ganska barnslig, omogen och flamsig. Han gillar verkligen att leka.

Sin storlek till trots finns det vissa typer som lätt sätter bjässen på plats. Hemma är det Sandras katter som bestämmer.

– De styr och ställer över honom, trots att han väger 50 kilo mer. De har vassa klor och tänder så han springer inte efter dem, säger Sandra Mezei som till vardags arbetar som djurvårdare.

Hur ofta måste du schamponera honom?

ANNONS

– Det blir inte mer än en gång i månaden, däremot så borstar jag honom en gång i veckan. Det är mycket skräp som fastnar i pälsen.

Newfoundlandshundarna har sitt ursprung på ön Newfoundland i östra Kanada, där de länge hjälpte befolkningen att dra tunga lass och traktens fiskare att dra in fiskeredskap från vattnet. De utvecklade då sin instinkt att rädda nödställda människor och ses därefter som särskilt trofasta.

Det stämmer bra in på Aske eftersom han är tillgiven som få och alltid vill vara med där det händer saker, menar Sandra.

– Han vill sitta tätt intill och vill alltid hålla koll. Han iakttar allt vi gör.

Trots simhuden mellan tårna, som hundarna faktiskt har, är Aske en riktig badkruka. Sandra tvekar bestämt inför hans hjälteinstinkter.

– Han gillar inte nya stränder, utan badar bara där han känner sig hemma. Han skulle nog låta mig drunkna, säger hon med ett skratt.

Det är bara svansen som gör att man kan skilja Aske från en svensk brunbjörn.

ANNONS