En ringare fjärran från Disney

Varje år gör Roj-teatern i Gamla Folkets hus i Handen en storsatsning. De senaste åren har det varit breda familjeföreställningar.

Men i år satsar man på en betydligt mörkare och tyngre pjäs: Ringaren i Notre Dame.

Ringaren i Notre Dame utspelar sig i Paris på 1400-talet. Men handlingen är tidlös och kunde i vissa delar utspelas i Haninge 2013, menar Kristian Lindhe, som spelar den vanskapte Quasimodo i Roj-teaterns aktuella uppsättning.

– Parallellen till nutid är att vissa människor döms till ett utanförskap, även om de inte som Quasimodo tvingas sitta inspärrade i ett tornrum med mässingklockor.

1996 hade den tecknade Disneyfilmen om Ringaren i Notre Dame premiär.

I filmen är Quasimodo och den vackra Esmeralda godhjärtade. Historien är en sentimental musikal och slutar lyckligt. Men berättelsens författare Victor Hugo hade ett helt annat budskap. Han ville skildra det medeltida Paris, och hade verkliga förlagor till sin ringarekaraktär.

Regissören Håkan Marmegård insåg att Disney hade förvanskat Victor Hugos historia väldigt mycket.

– Men Victor Hugo hade nog blivit ännu mer besviken på Disney, tror han.

Roj-teatern har skippat allt det sentimentala, och rekommenderar samtidigt att pjäsen ses av de som fyllt 11 år. Det är en mörk historia som utspelar sig i ett Paris framställt som en kokande gryta. Människorna är grymma, många uppträder egoistiskt och den starke roffar åt sig allt. Varken Quasimodo eller Esmeralda är genomgående goda.

Så här ser Linnea Hermansson, som spelar Esmeralda, på sin rollfigur:

– Om jag skulle se den som publik skulle jag störa mig på henne.

Linnea tycker att flickan är självupptagen.

– Hon är besatt av den som kommer och räddar henne och han har många bilder av hur livet ska bli. Hon förlorar på det. Men jag känner samtidigt igen mig i henne från tonårstiden.

Men Kristian Lindhe gillar sin Quasimodo trots att han inte är ”Disneygod”.

– Han är en väldigt komplex figur, men han tycker nog inte så synd om sig själv. Han har funnit sig till rätta i ett samhälle som behandlar folk extremt illa.

Och den vanskapta kroppen är inte det som begränsar ringaren mest.

– Hans verkliga funktionshinder är hur folk behandlar honom, säger Kristian Lindhe

Han har fått jobba mycket fysiskt för att sätta rollen. Och det är en stor apparat att ta på sig ringarens kläder och sminket. Att lägga på mask för det röda håret kan ta flera timmar.

– Folk utanför Roj som sett håret har undrat vad jag håller på med.

Som de övriga i ensemblen är Kristian Lindhe amatör.

– Jag var barnskådespelare i Ella Lemhagens tidiga filmer. Men sedan gjorde jag uppehåll.

Och det varade ända tills för fem år sedan.

– Mina barn var med i Roj och släpade hit mig. Men pappa var lätt att övertala.

Han har redan hunnit med en huvudroll som Lasse Maja.

– Först skulle jag spela kvinna och nu ska jag spela ful, konstaterar han, men verkar inte särskilt missnöjd med det.

Den enda person som den missbildade och döve hittegossen Quasimodo kan ty sig till är den vackra Esmeralda som uppfostrats av romer.

Men Victor Hugo hade nog blivit mer besviken på Disney.håkan marmegård

Fakta

35 personer i masscenerna

Namn: Ringaren i Notre Dame.

Plats: Roj-teatern, Gamla Folkets hus i Handen.

Huvudroller: Quasimodo – klockringare, Esmeralda – danserska, Frollo – ärkediakon.

Manus: Utgår från Victor Hugos roman ”Notre Dame de Paris”.

På scen: Som mest 35 personer samtidigt.

Dramatisering, musik och regi: Håkan Marmegård.

Koreografi: Cais-Marie Björnlod.

Premiär: Den 16:e mars.