Entusiaster som visar film

Vi startade 1974. Det var väl ett gäng som tyckte att det var för jäkligt att en av landets rikaste och bästa kommuner inte hade någon biograf, säger Bengt O Persson.
Vi startade 1974. Det var väl ett gäng som tyckte att det var för jäkligt att en av landets rikaste och bästa kommuner inte hade någon biograf, säger Bengt O Persson.
Biografutbudet i kommunen är tunt. Faktum är att det är lika med noll.

Men Danderydsbon behöver inte misströsta.

Sedan 1974 har Danderyds filmstudio visat kvalitetsfilm på duk.

Stockholm läns landsting genomförde nyligen en inventering av biografutbudet i länet.

Den visar att Danderyd är en av sex kommuner i länet som helt saknar biograf.

Visserligen ligger nyöppnade Filmstaden Scandinavia cirka 17 minuter och med tunnelbanan är det inte heller särskilt långt in till exempel Filmstaden Sergel eller Filmstaden Söder.

Men den som söker en biograf runt knuten lär bli besviken.

Tur då att det inte alltid behövs en renodlad biograf för att visa film på duk. I Danderyds gymnasiums aula huserar Danderyds filmstudio.

– I aulan har vi varit sedan början på 90-talet. Men vi startade 1974. Det var väl ett gäng som tyckte att det var för jäkligt att en av landets rikaste och bästa kommuner inte hade någon biograf, säger föreningens sekreterare Bengt O Persson.

Sen dess har studion visat kvalitetsfilm i över 40 år och när Lokaltidningen är på besök i början av februari hade precis vårsäsongen 2016 dragit igång.

Vid ingången till gymnasiets aula sitter en affisch som berättar mer om kvällens film: ”Jag är Ingrid”, och redan en halvtimme innan filmen drar igång har det börjat trilla in folk.

I foajén sitter personer engagerade i föreningen och delar ut säsongskort samt bockar av dem som har betalat från en lista. Över 200 personer har betalat medlemsavgiften i förväg.

Stämningen är god, skratt och utrop i stil med ”nämen hej!” avlöser varandra. Det är uppenbart att studion fyller ett syfte mer än bara själva filmtittandet.

– Förutom att du får se film som du troligen inte skulle ha sett annars så får man ju också filmen presenterad, vilket jag uppskattar. Och så får man ju träffar en massa bekanta, säger besökaren Anita Andersson.

En våning upp, i projektorrummet, jobbar kinoingenjören Martin Voss-Schrader. Bredvid honom står det två rejäla filmprojektorer. Fullt fungerade men inte så ofta i bruk. Att de står där gör dock studion lite unik, många andra aktörer har nämligen valt att göra sig av med sina, då nästan all film nu för tiden visas digitalt berättar Martin Voss-Schrader.

– Men vi tog beslutet att behålla dem, eftersom vi vill ha möjlighet att visa gamla filmer som ännu inte finns digitaliserade, säger han.

Tillbaka i aulan har det nu börjat bli dags för filmvisning. Och mannen bakom spakarna Martin Voss-Schrader har tagit plats på scen för att ge publiken kvällens förutsättningar, innan han blygsamt berättar att han ägnat den senaste veckan åt att texta filmen eftersom att det saknades hörseltolkning.

En insats han får rungande applåder och glada tillrop för. Det är knappast någon hemlighet att publikens snittålder är en ålder där det kan vara lite sämre med hörseln.

– Vi har gjort många försök men det har visat sig vara rätt svårt att få med lite yngre medlemmar. Kanske beror det på att ungdomarna inte vill tillbaka till skolan två till tre timmar efter att det har slutat. Men vi ser gärna att det kommer fler yngre och kollar film med oss, det är bara positivt! Vi behöver återväxten, säger Bengt O Persson.