Ett annorlunda sportlov

Mosa Ahmadi var en av 20 ensamkommande ungdomar som testade skridskoåkning för första gången i onsdags.
Mosa Ahmadi var en av 20 ensamkommande ungdomar som testade skridskoåkning för första gången i onsdags.
Azatyar Frotan och Ibrahim Hassani slapp vara sysslolösa på sportlovet.
Azatyar Frotan och Ibrahim Hassani slapp vara sysslolösa på sportlovet.
Iskallt, och snorhalt. Sharif Alemi från Afghanistan var en av många som stod på skridskor för första gången.
Iskallt, och snorhalt. Sharif Alemi från Afghanistan var en av många som stod på skridskor för första gången.
För många är sportlovet en välbehövlig paus från läxor och prov. För 95 nyanlända ungdomar i Upplands-Bro - en vecka av tristess och isolering.

Ohållbart, tyckte skolan, och öppnade portarna igen.

Azatyar Frotan, 16, stapplar ut på isen. Det är första gången han står på ett par skridskor.

– Jag har inga problem med kylan. Det är skönt att jag slipper sitta hemma, säger han och slänger av sig jackan.

Han är en av 20 ensamkommande ungdomar från Afghanistan som samlats i smällkylan för att åka skridskor på Kungsängens idrottsplats. Upplands-Brogymnasiet har anordnat ett alternativt sportlov för de nyanlända ungdomarna som bor i kommunen. Som inte har råd att åka till fjällen eller Thailand på sportlovet.

– När jag hörde att skolan skulle stänga på sportlovet visste jag inte vad jag skulle göra. Jag gick och tränade, men satt mest hemma och hade tråkigt. Nu är jag jätteglad, säger Azatyar Frotan.

Vid sidan av den snorhala isen står 16-åriga Ibrahim Hassani. Han tvekar, stödjer sig på ett litet bandymål. För några dagar sedan anlände han till Upplands-Bro, efter flera månaders flykt från hemlandet Afghanistan.

Det här är första gången i livet som han går i skolan. På bondgården i Afghanistan fanns ingen tid för utbildning.

– Jag var sju år när jag började arbeta på min familjs gård. Det känns bra att äntligen få utbilda sig, säger han.

När han är klar med skolan vill han arbeta som busschaufför.

– Men först ska jag lära mig språket, säger han med hjälp av tolken Shekiba Miramad, modersmålslärare och Brobo.

Hon rekryterades av skolan i höstas. Nu håller hon i språkstudier för 95 ungdomar i åldrarna 16-17. Åtta av ungdomarna i Upplands-Bro är analfabeter. De pluggar sina hemspråk, dari och pashto, parallellt med svenskstudierna.

Under sportlovet står språk, pyssel, matlagning och bakning på schemat.

– I går bakade vi kanelbullar, säger Azatyar Frotan och dundrar ned på en stol.

Han snörar av sig ena skridskon och pekar mot sin högra fot. Den skadades under flykten mellan Afghanistan och Turkiet.

– Vi sov i ett berg på gränsen mellan Irak och Turkiet i två dygn. Plötsligt blev vi tvungna att springa därifrån och det var då jag ramlade, säger han.

Flykten fortsatte till fots, från Turkiet genom Europa och vidare till Sverige. Kvar i Afghanistan finns mamma. Pappan och brodern förlorade han för knappt ett år sedan.

– Min pappa är lärare och min bror polis. Talibanerna hatade dem. När min bror skulle åka till jobbet hade de planterat en bomb i hans bil. Han och hela bilen sprängdes.

Efter dåden stängde han in sig och slutade gå till skolan. Det är först nu som han börjat studera igen.

– Jag skulle vilja bli lärare, eller polis. Som min pappa och bror.

Han satsar och tar ett nytt skär i isen. Ramlar, men reser sig igen.