Min lokala hjälte

Ett Huddinge värt att minnas

9-åriga Lama Anbar visar upp en bild på sin gård för Berit Andersson, 75. ”Det är min bästa plats. Varje dag när det är fint väder är jag ute här med mina vänner. Jag har 19 stycken”, säger hon.
9-åriga Lama Anbar visar upp en bild på sin gård för Berit Andersson, 75. ”Det är min bästa plats. Varje dag när det är fint väder är jag ute här med mina vänner. Jag har 19 stycken”, säger hon.
Gamla och unga invånare hjälps åt för att sprida ­sina finaste Huddinge­minnen till en utställning.

I vår visas resultatet i Huddinge och på Historiska museet.

– Det är historier som annars inte brukar komma fram, säger insamlaren Mats Aronsson.

Vad är bra och fint med Huddinge? Bland Annerstaskolans elever och hembygdsföreningens medlemmar är skillnaderna mindre än man tror.

12-åriga Urango Dashbal håller fram en mobilbild på en snöklädd skogsglänta. Hit brukar hon gå när hon behöver få vara ifred.

– Den här platsen är viktig för mig. Jag brukar gå dit när det är jobbiga saker. Det är lugn och ro där och jag kan tänka. Jag kan sitta där i en eller två timmar och när jag går hem igen känns det bättre, säger hon.

Vid bordet sitter Berit Andersson, 75. Hennes favoritplats är Stensättra fornborg, dit hon brukar gå genom skogen från Visättra, och hon känner igen sig i Urangos berättelse.

– Jag tycker mycket om skogen, man tänker så bra där. När jag har problem går jag ut i skogen och bearbetar dem där. Det har jag alltid gjort, sedan jag själv var barn, säger hon.

Inne hos hembygdsföreningen i Huddinge trängs ett 30-tal barn och gamla runt flera bord. De har kallats hit av organisationen Miljonstories och Historiska museet för att bidra med sina bästa minnen. Historierna skrivs ner på papper och alla blir sedan fotograferade. Tanken är att sprida en positiv bild av Huddinge.

– Vi låter två generationer mötas, barn och gamla, vars historier vi sällan hör, säger Mats Aronsson som driver Miljonstories.

Nu ska historierna ställas ut. Dels på en ständigt föränderlig utställning på museet men framför allt här i Huddinge. Den 25 maj visas berättelserna i ABF-husets kafé klockan 12-15.

Det börjar bli varmt i lokalerna. Alla har fått ta med sig ett föremål som betyder mycket för dem, allt för att få deltagarna att börja prata med varandra. Det verkar fungera – diskussionerna är livliga. På ett bord ligger en klocka.

– Det var min mormors, jag fick den efter att hon dog för två år sedan. Hon finns i den klockan, jag tänker på henne när jag tittar på den, säger Petar Hannah, 11.

För Historiska museet har projektet blivit ett sätt att involvera berättelser från vanligt folk i sina utställningar.

– Människor har personliga historier som tillsammans är en del av en större berättelse och dem vill vi involvera, säger Susanna Zidén från museet.