Rojda, 7 år, bor med sin familj i Täby. Den sista november måste de flytta.
Rojda, 7 år, bor med sin familj i Täby. Den sista november måste de flytta.
Familjen i sin lägenhet vid Biblioteksgången.
Familjen i sin lägenhet vid Biblioteksgången.

Familjen i desperat jakt på någonstans att bo

Nyheter I år kommer 108 personers hyresavtal sägas upp. Hos Röda korset i Täby menar man att situationen för många av kommunens flyktingar blivit desperat. Mitt i har träffat en familj som gjort allt för att hitta en bostad, men där tiden helt enkelt inte räcker till.

Den yngsta dottern Rojda gräver runt i kylskåpet. Hon är på jakt efter pizza.

– Vi trivs så bra här. När barnen förstod att vi måste flytta blev de väldigt ledsna. Min äldsta dotter sa att ni måste fixa det här, säger mamman Aisha Majid.

Vi dricker starkt kaffe i köket i deras tvårumslägenhet vid Biblioteksgången. Utanför fönstret går solen ner över Storstugan.

Rojda är den yngsta i familjen. Hon vill inte flytta ifrån sina kompisar och lärare. Foto: Erik Lejdelin

Fredliga demonstrationer blev blodigt krig

Familjen såg på när fredsprotesterna i Syrien började 2011 – och hur det snabbt förvandlades till ett blodigt inbördeskrig. Pappan Farid Mohammad hade en framgångsrik karriär som advokat i Aleppo, Aisha jobbade i en klädbutik.

De kunde köpa en lägenhet, ny bil och barnens skola låg på gångavstånd från hemmet.

– Allting var bra, men vi förlorade det, säger Aisha.

Livet smulades sönder

När bomberna föll utanför Aleppo stannade samhället upp. Familjen tvingades fly till Aishas föräldrar i Afrin i nordvästra Syrien. Men de stridande styrkorna i området förvandlade staden till ett enormt fängelse.

– Det fanns inga skolor och min man kunde inte jobba. Allting blev jättedyrt. Vi behövde ta oss därifrån, säger Aisha.

Pappa Farid gör allt för att lära sig svenska. Språket är nyckeln in i samhället, menar han. Foto: Erik Lejdelin

Smugglades över till Turkiet

En natt under hösten 2015 smugglades familjen över den bergiga gränsen till Turkiet. Därifrån kunde ta sig med flygplan till Arlanda.

– När vi landade frågade vi var Migrationsverket låg någonstans, säger pappan Farid.

Idag, tre år senare, pratar barnen nästan flytande svenska. Den äldsta dottern går på naturlinjen på Åva gymnasium. Aisha har gått färdigt sin SFI-utbildning och svenska som andra språk. Hon har praktiserat i språkcafét i Tibble kyrka och bakom kassan i klädbutik. Nu studerar hon till barnskötare i Solna.

I Sverige finns alla möjligheter i världen

Aisha Majid

Mamma Aisha säger att det var hennes barn som hjälpte henne när de flydde över gränsen till Turkiet. Foto: Erik Lejdelin

När de fick sitt uppehållstillstånd blev Sverige deras nya hemland.

– Jag fick aldrig studera färdigt i Syrien. Jag lovade mig själv att bli någonting, och i Sverige finns alla möjligheter i världen, säger Aisha.

Ingen användning för sina kunskaper

Pappa Farid säger att hans 17 år långa karriär som advokat i Syrien är nästintill värdelös nu.

– Det är helt andra lagar i Sverige. Hade jag varit läkare eller ingenjör hade det varit annorlunda. Jag funderar på att bli kriminalvårdare.

Vi vill inte börja om en gång till

Aisha Majid

Kommunen erbjöd familjen en lägenhet under deras etableringstid. Men man hinner inte så mycket på två år, säger dem, och nu är tiden knapp. Den sista november måste de lämna lägenheten. Familjen har frågat alla sina svenska vänner och letat på nätet efter en lägenhet.

Men för två studerande föräldrar med tre barn är hyrorna alldeles för höga i Stockholm.

Ni måste leta i hela Sverige, sa kommunen.

Skulle ni kunna tänka er att flytta till Norrland?

– Det skulle känna som att flytta till ett helt nytt land. Vi har rotat oss här. Vår son hade det väldigt tufft i skolan, men en kvinna på språkcaféet hjälpte honom med språket och läxor och nu mår han mycket bättre. Vår äldsta är jätteglad för att hon har kommit in på Åva. Vi vill inte börja om en gång till, säger Aisha.

Pappa Farid jobbade som advokat i 17 år i Aleppo. Nu funderar han på att bli kriminalvårdare. Foto: Erik Lejdelin

Vill inte tillbaka till ett rum

Hittar de ingenting är risken att familjen hänvisas till ett av rummen på Täby Park hotell, eller ett vandrarhem. Men den typen av boende känner de till alltför väl. Hela det första året bodde de på en flyktinganläggning i Grisslehamn – tio personer i ett rum.

– Barnen mådde otroligt dåligt. Det blir som att komma tillbaka till ruta ett.

De hoppas på att få mer tid av kommunen, så att de hinner få fasta jobb och en bättre ekonomi i jakten på någonstans att bo.

Ingen unik situation

Familjens situationen är långtifrån unik. Många kommuner i Stockholm säger upp nyanländas lägenheter efter två år och under 2018 löper 108 människors hyresavtal ut i Täby. Sju personer fick bara i september hjälp med akut jourboende av kommunen.

Hos Röda korset i Täby larmar man nu om situationen och vädjar till Täbybor att öppna upp sina hem.

– Det är en desperat situation. Människor mår otroligt dåligt och många har slitit som djur för att lära sig svenska och komma in i samhället. Men när de nu blir utkastade säger många att de inte har något att leva för, säger Christine Román på Röda korset i Täby.

Birgitta Vange, från Röda Korsets språkcafé, säger att hon kan försöka hjälpa familjen att prata med kommunen om att få deras kontrakt förlängt. Det sker i enskilda fall, enligt kommunen. Foto: Erik Lejdelin

Volontärerna som möter misären

Hon träffar många nyanlända och ser hur människor långsamt bryts ner i jakten på någonstans att bo.

– Det är vi volontärer, ofta pensionärer, som möts av den här misären.

För Aisha och Farid närmar sig datumet med stormsteg. På köksbordet ligger en handskriven lapp som Rojda, 7, skrivit.

”Hej kommunen! Jag vill stanna här. Jag vill inte flytta från hem och skola. Jag vill inte förlora mina vänner och lärare.”