Blå och grön färgsoppa – så säger språkforskaren

blågrön röra i landstinget och i Stockholms stad. Vem har rätt?
Vem vinner namnkampen? De blågröna i landstinget eller de grönblå i Stockholms stad.
Grönblått i staden men blågrönt i landstinget. Varför inte bara ett namn på samarbetet mellan Alliansen och Miljöpartiet, och vad är egentligen rätt?
Lisa Loenheim har forskat på sammansatta ord, nu reder hon ut det politiska namnkaoset i Stockholm.

När röken efter valets maktspel skingrades stod Alliansen och Miljöpartiet som vinnare i både Stockholms stad och i landstinget.

Men vad skulle det på förhand otippade samarbetet nu kallas?

I Stockholms stad blev svaret det ”grönblå styret” efter att MP fått sista ordet i frågan. I landstinget däremot lottades det omvända – ”blågröna” – namnet fram.

Namnbeskeden serverades som en förvirrad turkos soppa till stockholmarna, och ganska snart lyftes frågan: Vad är språkligt mest korrekt?

Två tolkningar: Det här gäller

Mitt i har pratat med Lisa Loenheim, doktorand i nordiska språk vid Göteborgs universitet som har forskat om tolkningen av sammansatta ord.

– Sammansättningar med två adjektiviska led i form av två färger kan tolkas på två sätt, säger hon.

För att komma fram till svaret bör vi veta vilka dessa två är:

1. Kopulativa eller additiva sammansättningar.

Leden är jämbördiga, och sammansättningen tolkas med en både-och-relation. Detta brukar gälla färger som ligger långt ifrån varandra, till exempel ”svartvit”, som har betydelsen ‘svart och vit’.

Denna tolkning gäller också när idrottslag betecknas med färger. Till exempel ”blåvitt” för fotbollslaget IFK Göteborg.

Lisa Loenheim, språkforskare vid Göteborgs universitet

Lisa Loenheim. Foto: Göteborgs universitet.

2. Determinativa sammansättningar.

Efterledet i ordet bär huvudbetydelsen. Detta brukar vara huvudregeln vid sammansättningar där färger ligger nära varandra. En blågrön tröja skulle då beskriva en tröja som är i huvudsak grön med inslag av blått.

Denna tolkning brukar gälla för de flesta typer av sammansättningar. Till exempel ordet ”barnvagn” eller ”tangentbord”, där efterledet beskriver vad för typ av föremål det rör sig om.

I sin forskning – som publiceras i början av nästa år – har Lisa Loenheim däremot kommit fram till att svenska språkbrukare, tvärtemot denna grundregel, tenderar att betrakta förledet som det viktigaste i sammansättningar med två färger.

En nyhet för språkforskningen.

Upptäckten löser gåtan

Detta för oss in på den grönblå alternativt blågröna soppan i Stockholmspolitiken.

Det mest centrala är väl att man enar sig om en ordning och inte blandar

Lisa Loenheim, språkforskare

Med tolkning nummer två som regel borde huvuddelen av sammansättningen – alltså det partiet som är störst – styra ordningen. Det korrekta namnet skulle då vara grönblått.

Men med Lisa Loenhems nya forskningsrön blir det hela rörigt igen.

– Istället får man nog tänka sig att det är tolkning nummer ett som slår in. I det läget blir det mer relevant att skapa en sammansättning som är lätt att säga, snarare än att värdera vilket led som uppbär huvudbetydelsen, säger Lisa Loenheim.

Så vad är lättast att säga?

– Jag tycker blågrönt ligger bättre i munnen än grönblått. Det mest centrala i det här fallet är väl att man enar sig om en ordning och inte blandar.

Där har vi alltså svaret: Landstingets framlottade och blågröna version ser ut att vinna namnmatchen.

Fakta

Lisa Loenheims forskning

Vad: Avhandlingsprojektet handlar om tolkning av sammansatta ord ur ett kognitivt perspektiv.

Hur: I arbetet har information inhämtats från närmare 200 gymnasieelever med svenska som modersmål eller svenska som andraspråk.

Resultat: En nyhet är hur eleverna verkar se på det här med vilken del av en sammansättning som är viktigast, alltså huvudordet i sammansättningar som består av två adjektiviska led. Till exempel färgsammansättningar.

Tolkningarna i Lisa Loenheims forskning visar att de deltagande – i motsatt till de gängse språkreglerna – tenderar att se förledet i en sådan sammansättning som viktigast.

Till exempel att en tröja som är huvudsakligen blå men med gröna inslag bör kallas en blågrön tröja.

Enligt reglerna för dessa sammansättningar bör det i stället vara det andra ledet som definierar huvudordet. Tröjan borde alltså benämnas som grönblå.

När: I slutet på januari nästa år publiceras Lisa Loenheims avhandling på ämnet.

Den preliminära titeln är ”Att tolka det sammansatta / Befästning och mönster i första- och andraspråkstalares tolkning av sammansättningar”