Från Farsta till finrummet – Bäck intar stadshuset

Farstapolitikern Lars Bäck utanför Stockholm stadshus.
Lars Bäck (V) förlorade posten som stadsdelsnämndens ordförande – men vann en plats i KF.
Född, uppvuxen och sedan ordförande i Farsta. Men nu överger Lars Bäck (V) sin hemtrakt – för stadshuset.
– Slänger de ut en jäkla massa pengar på Östermalm men inte Farsta, då kommer jag inte hålla tyst.

När Lars Bäck föddes var det knökfullt. Inte på Södersjukhuset, men hemma i Hökarängen. Han växte upp i en tvårummare med sina föräldrar och tre syskon.

Men den riktiga trängseln var i skolan.

– Hemma var vi sex personer i en tvåa men det fungerade rätt bra. I plugget däremot, där var det så mycket ungar att alla fick flytta runt. Från Blå taket till Parkskolan och grand final på Hökarängsskolan, säger Lars Bäck.

Som 18-åring fick han ett hyreskontrakt i Handen och senare gjordes ett försök som Norrtäljebo men sedan tio år är Lars tillbaka i Farsta – senaste mandatperioden som ordförande i stadsdelsnämnden för Vänsterpartiet.

Så jäkla trist och långtråkigt

Lars Bäck (V)

Farstapolitikern Lars Bäck utanför Stockholm stadshus.

Uppvuxen och återigen bosatt i Farsta – nu tar Lars Bäck (V) en plats i kommunfullmäktige. Foto: Anna Z Ek

Men som fritidspolitiker – eller månskenspolitiker som han kallar det – har hans huvudsakliga syssla legat utanför politiken.

– Senaste åren har jag jobbat mycket med papper på kontor och det börjar kännas så jäkla trist och långtråkigt. 

Senaste tiden har jag jobbat mycket på kontor. Det är så jäkla trist. Efter årskiftet kommer jag successivt glida över i förtidspension och ägna mig mer åt politiken istället.

Detta trots att han beskriver sig som ”pensionslooser” då han är född efter 1954 och därför omfattas av nya pensionssystemet som kom 1994. Just pensionsfrågan är också en av grundvalarna till hans politiska ställningstagande.

– Jag måste faktiskt erkänna att jag har ett förflutet som sosse och gick över till Vänsterpartiet rätt sent, först 2011, och just frågan om fattigpensionärerna är anledningen till att jag bytte.

Farstapolitikern Lars Bäck utanför Stockholm stadshus.

Pensionsloosern som går i förtidspension och valde politiskt parti efter pensionspolitiken. Foto: Anna Z Ek

– Många av de som är födda efter 1954 kommer bli fattigpensionärer. Många är redan där, speciellt kvinnor som oftare gått ner i halvtid för att ta ansvar för barnen.

Att det blev politik över huvud taget har han en maktfullkomlig rektor att tacka för. När Lars som 13-åring skrev om Vietnamkriget och Nixon i skoltidningen blev rektorn så arg att han begravde tidningen.

Lars blev förbannad och letade efter något att göra med sin ilska. Ganska snabbt hittade han SSU Gubbängen och ilskan och engagemanget växte under Francos fasciststyre, militärjuntan i Grekland och flyktingar som berättade om mördade aktivister.

Samtidigt började miljonprogrammen forma Sverige.

– Jag kunde som 18-åring få en etta till skillnad från mina syskon som hade fått hyra rum hos någon. Säg det till en 18-åring idag och det låter som en utopi, men då var grundlagens rader om bostäder som garanti faktiskt verklighet.

Farstapolitikern Lars Bäck utanför Stockholm stadshus.

Farstapolitikern Lars Bäck utanför Stockholm stadshus. Lars Bäck, vänsterpartiet. Foto: Anna Z Ek

Efter valet har ordförandeklubban i Farsta stadsdelsnämnd gått över till Moderaterna. Istället hoppar Lars upp på en av Vänsterpartiets stolar i kommunfullmäktige – från vilken han vill slåss för allmännyttan.

– Den stora knäckfrågan när det gäller bostadsförsörjningen är omvandlingen av allmännyttans hyresrätter. Förra gången rök 26 000 lägenheter och nu verkar de vilja trampa gasen i botten igen. Det får inte hända.

Är det viktigaste frågan?

– En av dem, men måste jag svara med ett enda svar så blir det att försvara välfärden. Försäljningen av LSS-boenden och urholkningen av socialtjänsten och välfärden omfattar barnomsorg, äldreomsorg och alla grupper däremellan, och även bostäder.

Vad under din tid i Farsta är du stoltast över?

– Att vi återställde hemtjänsten och genomförde Stockholms två första medborgarbudgetar. Det är möjligt att göra i hela staden om man vill, att ha en mer direkt demokrati men nu är jag rädd att de grönblå lägger ned det initiativet.

Glömmer du Farsta nu?

– Herregud nej, jag lever och bor här. Sätter de igång privatiseringsprogrammen som de hotat med eller slänger ut en jäkla massa pengar på Östermalm men inte Farsta, då kommer jag inte hålla tyst.