Farstapunkare brände pensionen och rånade en bank

Mögel Punkband Farsta DANIEL DIAZ
Pensionsmyndigheten ringde Mögel (Eva, Ulrika och Gitte) och undrade vad de höll på med.
Punkbandet Mögel startade i Farsta 1978. Nu är de tillbaka och bränner pensionen på bål, rånar en bank och blir uppringda av staten.
– Punken har alltid handlat om att sparka uppåt och mot orättvisor och pensionen är otroligt orättvis, säger sångaren Ulrika Malmgren.

Det var här det började. På skolan bakom Gubbängstorget. Den ser mer eller mindre ut som då. Torget däremot, det har helt klart förändrats sedan Ulrika Malmgren, Eva Bergström, Gitte Lilja och Marie Wrangler brukade skolka bort lektionstimmar på fiket.

– Där borta låg en bio, upp till höger var ett ungdomshus. Där spelade vi våra första gånger, kanske 17 år gamla, säger Ulrika och svänger in på skolgården.

– Gubbängen var ganska dött förut, som en sovstad. Det var bara pensionärer, knegare och alkoholister här och allt var nedlagt och igenbommat. Nu verkar det ha ryckt upp sig, nu lever det ju.

Punkbandet Mögel åter på skolgården där allt började. Foto: Daniel Díaz

Återförenades efter 30 år

Fiket är nu en bar och beståndsdelarna av punkbandet Mögel är inte sjutton år längre. Inte heller fyra stycken. Marie Wrengler gick bort i cancer 2011, men punkband är de fortfarande – tack vare ett orange pensionsbrev.

– Vi hade inte spelat på trettio år, men en dag när pensionsbrevet damp ner i brevlådan tände det till. Vi hade en återförening 2009 och började prata om tiden som varit och bestämde oss för att börja spela igen, säger Eva.

Ulrika nickar:

– När vår trummis, Marie, gick bort var det inte läge. Det tog några år innan det sjönk in men hon är med oss i det här.

Tyckte Nationalteatern var töntar

Eva och Gitte kände varandra redan innan Gubbängens gymnasium. Båda var musiknördar och när Nationalteatern lirade i skolaulan blev de inspirerade att göra något mer av nörderiet.

– Vi tyckte de var rätt töntiga och kände att vi kunde göra det bättre. Helt plötsligt var det möjligt att tänka att vi också kan, säger Eva.

”Hon är med oss i det här” säger Ulrika om trummisen Marie Wrengler som gick bort 2011. Foto: Daniel Díaz

Det var 1978 och fortfarande rätt få som startade band. Ulrika och Marie hakade på och sedan gick det snabbt. Från ungdomshuset in till stan och Musikverket, Fyran, Rock Palais, Underground. Ner till Jönköping där någon ockuperat brandstationen och upp till Norrland.

– Man ville bara spela och träffas och stötta folk som gjorde saker, säger Ulrika.

”Fick vara arg”

Närmsta åren exploderade det av nystartade band. Man höll ihop lite där man kom ifrån. Rågsved, Farsta, gröna t-banelinjen för sig, röda för sig – hela Storstockholm tillsammans och till slut hela landet.

– Det var rätt unikt att man hjälptes åt och bar och drog sladdar och gjorde saker tillsammans, säger Eva.

– Ja, och man fick vara arg, det kom med en insikt om att man kunde åstadkomma väldigt mycket när man gör saker tillsammans, säger Gitte.

Och nu har ni tillsammans gjort en låt om pensionssystemet, kanske det minst punkiga som finns?

– Eller det mest punkiga! Punken har alltid handlat om att sparka uppåt och mot orättvisor och pensionen är otroligt orättvis, säger Ulrika.

– Vi har ju trott att om man jobbar på får man en pension som man kan leva på. Men så var det inte, det hade ju varit bra att veta tidigare, säger Eva.

– Det är faktiskt rätt sjukt, det handlar om så många människor, säger Gitte.

Låter som att ni saknar ”systemet”?

– Lite så. Det var ett stabilt system som vi hackade på då men på ett sätt var vi kanske lite bortskämda. Nu är den stabiliteten istället något man längtar efter, säger Ulrika.

Pensionsmyndigheten reagerade

”Mitt liv var en dålig affär, skulle gjort en bättre karriär, inte vart så familjekär, kommer bli en fattigpensionär”. Så går texten i Mögels nysläppta låt Mitt orange kuvert som fått telefonerna att gå varma.

Det kom samtal från Klubb Död, Debaser, Nalen och andra band som ville prata spelningar. Från TV4 som sedan körde låten i morgonsoffan flera gånger och från självaste Pensionsmyndigheten som undrade vad de höll på med.

Pensionen går upp i lågor. Foto: Daniel Díaz

Fler låtar är på gång och Mögel hoppas vara ute och spela till våren. Nästa släpp heter Hypokondri.

– Den ska handla om symptomknarkandet som kryper på en. Läser man på nätet är ju varje huvudvärk en stroke, säger Ulrika och plockar fram en tändare ur fickan.

Brände pensionsbrevet på bål

I musikvideon till nysläppta låten rånar de en bank för att klara vardagen då pensionen inte räcker till. Planen var att även bränna det orangea kuvertet, men det blev inte av. Istället tar de chansen nu.

– Jäklar vad skönt, det där kändes verkligen, säger Eva när lågorna blivit glöd.

Precis då kommer tjuten. Först svagt från ena hållet, sedan från det andra. Sirenerna kommer närmre och närmre. Punkarna tittar lite nervöst på det glödande forna pensionskuvertet och sedan upp mot blåljusen – som swishar rakt förbi skolan. Ulrika ser lite lättad ut.

– Shit, det blev nästan punk på riktigt.