”Det fattas alltid folk”

Lena Lindberg.
Lena Lindberg.
Lena Lindberg.
Lena Lindberg.
Vid 75 års ålder arbetar Lena Lindberg fortfarande 75 procent som timanställd på Ångarens äldreboende i Näsbypark.
– Jag tycker det är jätteroligt att jobba, säger hon.

Någon brist på ork lider hon inte av. Redan innan hon gick i pension från sin tjänst på Folkhälsomyndighetens labb började hon rycka in på Ångaren. Det är också hennes tips till den som har planer på att fortsätta jobba även efter 67.

– Då ska man börja några år tidigare och jobba i hemtjänsten eller på ett äldreboende. För det fattas alltid folk. Jag är inte ensam om att vara äldre på Ångaren. Det finns minst en till, säger hon.

Hon tjänstgör som undersköterska och bidrar med att skapa aktiviteter för de boende.  Och hon är uppskattad av sina kolleger.

– Lena är en underbar person, en sådan man själv skulle vilja ha tillgång till när man blir gammal, säger Ingrid Larsen som är aktivitetsledare på Ångaren.

Ibland tror jag att jag är 67 men så kommer jag på att jag fyllt 75. Herregud, tänker jag då.

Lena Lindberg

Om det ska bakas kakor tar Lena Lindberg med sju sorters deg till Ångaren. Om hon ska hålla föredrag om biodling drar hon på sig biodlarkläder för att göra det mer levande. Hennes arbetskamrater berättar att hon alltid tar sig tid att prata med de boende och har massor att berätta om sitt långa liv och sin släkt.

Varför gör du det här när du skulle kunna ta det lugnt som pensionär?

– Det ger mig otroligt mycket, säger hon. De blir tacksamma. Och jag har inga barnbarn så jag har mycket fritid. Jag har alltid jobbat mycket så jag vet inte vad som händer när jag inte får göra det mer.

Hur skulle du själv vilja ha det när du blir riktigt gammal?

– Jag skulle gärna vilja bo här på Ångaren. Ibland är det jobbigt värre här, men för det mesta lagom. Ibland tror jag att jag är 67 men så kommer jag på att jag fyllt 75. Herregud, tänker jag då.

Hur orkar du?

– Jag har alltid jobbat mycket och har inga särskilda hobbies. Mina extrajobb har varit som en hobby. Jag har mina katter och bor i ett litet hus som jag övertagit av mina föräldrar. Ibland kan jag få ont i ryggen. Men i det stora hela tycker jag inte att det är särskilt jobbigt. Och oftast börjar jag sju och slutar klockan två. Då kan jag vila en stund eller göra något roligt. Det är stor skillnad mot att jobba till halv fyra som den ordinarie personalen. Och jag kan också välja själv när jag jobbar.