Fick inget veta om mördarens permis

Brottsoffren fick inte veta att den man som 2006 mördade sin 12-åriga styvdotter och våldtog hennes vän fått permission.

– Vi blev alldeles chockade när vi läste om det, säger en nära anhörig.

Den 34-årige man som 2006 i Västerhaninge mördade sin 12-åriga styvdotter och våldtog och försökte mörda hennes vän beviljades nyligen en ny permission.

Mannen, som även dömts för att ha misshandlat den så kallade Hagamannen på Norrtäljeanstalten 2010, dömdes till livstids fängelse 2006 och avtjänar i dag straffet på Salberga i Sala.

Lokaltidningen Mitt i skrev i september om mannens senaste beviljade lufthålspermission, den tredje hittills. Alla tre har kommit som totala överraskningar för de anhöriga till den mördade flickan, vilket rört upp känslor.

– Vi visste ingenting trots att det finns papper på att det ska gå ut information när han flyttas. Det finns fortfarande en rädsla för mannen. Hade det inte stått i tidningen hade vi aldrig fått reda på detta, det är otroligt dåligt, säger en nära anhörig i familjen.

Men Kriminalvården gör inget fel i det aktuella fallet kring lufthålspermissionen, utan stöder sig mot lagen.

– Vid bevakade permissioner tgår ingen information ut till de målsägande, säger kriminalvårdsinspektör Carina Kärenen vid Salberga.

Varför är det så?

– Det anses inte nödvändigt och mig veterligen har vi aldrig tidigare stött på denna kritik. Men vi tittar alltid på var de målsägande bor för att inte riskera att permissionen hålls i samma stad. Det handlar om att skydda de målsägande, men också att inte personal eller den intagne ska hamna i riskfyllda situationer.

Fakta

Fyra timmar i det fria

Vid långvariga straff får lufthålspermissioner, fyra timmar långa, beviljas tidigast efter att två år av straffet avtjänats, därefter högst var nionde månad.

Målsägande ska tillfrågas om de vill underrättas när den intagne får permission, flyttas, rymmer eller fritas. Det gäller inte vid bevakade permissioner eller om det kan innebära fara för den intagne.

Källa: Kriminalvården, Fängelseförordningen