Filmen om Älvsjölöparen tar världen med storm

Kristina Paltén under sin ultralöpning genom Iran. Här träffar hon några skolelever.
Kristina Paltén under sin ultralöpning genom Iran. Här träffar hon några skolelever.
Kristina Paltén
Kristina Paltén
Älvsjöbon Kristina Paltén vile utmana sina fördomar – och sprang ensam 184 mil genom Iran.
Filmen om hennes löparäventyr har nu nått miljontals människor världen över.
– Jag tror att den rör vid något djupt mänskligt inom oss, tron på det goda, säger Kristina Paltén.

Det har gått två år sedan Kristina Paltén landade på Arlanda efter att  ha sprungit ensam genom Iran på 58 dagar. Sedan dess har dokumentärfilmen om hennes löparäventyr  ”Ensam genom Iran – 184 mil av tillit” fått en enorm spridning  världen över.

16 miljoner människor har sett trailern till dokumentären, som visats i en rad länder. Engelska tidningen The Guardian gjorde dessutom en egen video, som hade över tio miljoner visningar på två veckor.

– Det är fantastiskt! säger Kristina Paltén.

Men det är ju också en historia som sticker ut, och som ger hopp. Kristina Paltén ville nämligen inte bara utmana sin fysiska förmåga utan också sina egna fördomar när hon åkte till Iran. Skulle det gå att som ensam kvinna springa genom ett muslimskt land med sharialagar? undrade hon.

Hon var orolig innan, hennes föräldrar likaså. Men förutom en enstaka incident, med en hotfull polis, hände inget obehagligt,  Det mest överväldigande med resan blev i stället människornas enorma gästfrihet.

De gav mig mat fast de ibland nästan inte hade något själva. Det berörde  mig djupt

Kristina Paltén

– 34 av 58 nätter fick jag bo hemma hos familjer. De gav mig mat fast de ibland nästan inte hade något själva, bjöd på frukt och vatten och blommor. Det berörde mig djupt.

Se trailern till filmen här:

Men var det inga som ifrågasatte varför du gjorde det här?

– Nej, den vanligaste frågan var: ”Men blir du inte trött?”, säger Kristina och skrattar.

Hon hade under sammanlagt åtta dagar med sig en iransk fotograf, som förevigade hennes möten med människor.

– Han kunde ju språket så det var väldigt bra, men det fick inte bli mer än åtta dagar för då hade han ju varit en slags bodyguard, säger Kristina.

Nu håller hon föreläsningar och skriver hon på en bok som ska släppas i mars.

Varför tror du att det här äventyret fått sådan spridning efteråt?

– Jag tror att den rör vi något djupt mänskligt inom oss, tron på det goda i alla människor. Det handlar också om att våga uppfylla sina drömmar. Att inte bara sitta på läktaren och känna sig ledsen över det som är eländigt  i världen, utan att ge sig ut och vara med och skapa världen.