Maija lämnade Finland för ett nytt liv

Maija Ronkainen jobbade länge som städerska på Runbyskolan i Väsby.
Maija Ronkainen jobbade länge som städerska på Runbyskolan i Väsby.
Väsbybon Maija Ronkainen var 21 år när hon gjorde resan över Bottniska viken. Hundratusentals finländare följde efter, i jakten på ett nytt liv. I en ny dokumentärserie skildras en av de största invandringsvågorna till Sverige och det liv de fick här.

1963 gjorde Maija Ronkainen resan över till Sverige. 21 år ung lockades hon av broderns löfte om bättre jobbmöjligheter och tre gånger så hög lön än hemma i Finland. Väl i Sverige möttes hon av en till vissa delar annorlunda verklighet.

– När jag väl kom så var det inte så lätt att få jobb. De ställde lite krav på svenskkunskaper, men en ung finsk man övertalade de på fabriken att ta in mig ändå. Det var en fabrik i Gävle där man gjorde radio- och tv-apparater, berättar Maija Ronkainen.

Hundratusentals lämnade Finland

Skonat från krigets vedermödor blomstrade arbetsmarknaden och ekonomin i efterkrigstidens Sverige. På andra sidan Bottniska viken led samtidigt Finland ekonomiskt och själsligt efter Finska vinterkriget och Fortsättningskriget.

Under krigsåren hade tusentals barn skickats till Sverige, under 50-, 60- och 70-talen följde hundratusentals unga och vuxna efter. Det är deras livshistoria Lina Puranen och Nanna Marjo Huloman vill berätta i den tredelade dokumentären Hårt arbete – Kova työ.

– Vi är båda barn till finska arbetskraftsinvandrare och har känt att vår föräldrageneration sitter på så otroligt mycket historier och erfarenheter av hur det är att flytta till ett nytt land. Många börjar bli gamla, så vi kände att de här berättelserna måste samlas innan det blir för sent, säger Lina Puronen.

Nanna Marjo Huloman och Lina Puranen

Nanna Marjo Huloman och Lina Puranen vill ge röst åt finska arbetskraftsinvandrare. Foto: SVT

Många känner skuld

I dokumentären får vi möta 15 pensionärer som berättar om arbetet, kärleken och döden. Men även om den skuld som flera av de invandrade finländarna känt mot hemlandet.

– I Finland har många sett det lite som ett svek, att man drog och aldrig kom tillbaka. Många här har levt med en längtan och sorg, men kanske även en sorts skuld för att man åkte, säger Lina Puronen.

Livet blev inte som Maija tänkt sig

1968 flyttade Maija Ronkainen och maken Taisto till Upplands Väsby. Här har hon arbetat som städerska i över 35 år, bland annat i Runbyskolans lokaler. I Sverige fick hon ett rikare liv ekonomiskt, men en fattigare vardag. Utan kunskaper i det svenska språket hade Maija till en början svårt att ta sig in i samhället.

– Jag hade inga intressen, vi la oss tidigt för att orka jobba, så var det i början. För mig var det skumt, jag hade haft så mycket intressen innan jag kom hit och sen ingenting. Livet här blev inte som jag tänkt mig men ändå godkänt, jag har ju bott här så länge, berättar Maija Ronkainen som bott i Sverige i över 50 år.

– Trots att jag har min familj här är Finland alltid mitt hemland. I somras var första gången jag var i stugan i Finland och längtade tillbaka hem till mitt eget hem i Upplands Väsby. Jag har aldrig längtat förut, så det var en märklig känsla.

Dokumentären har premiär på SVT på söndag.