Min lokala hjälte

Fisken hittar till kärleken

Rickard Gustafsson från Sportfiskarna visar upp en av två gäddor som hade simmat upp via fisktrappan.
Rickard Gustafsson från Sportfiskarna visar upp en av två gäddor som hade simmat upp via fisktrappan.
Fler fiskar ska söka sig från Edsviken upp i Igelbäcken och där kunna yngla av sig i lugn och ro. Det var syftet med fisktrappan som byggdes vid Ulriksdals slott i fjol.

I förra veckan undersöktes om några fiskar nappat på idén.

För ett år sedan färdigställdes den nya fisktrappan vid Ulriksdals slott. Tanken var att fler lekvandrande fiskar med hjälp av den skulle kunna ta sig upp från Edsviken till Igelbäcken för att där leka och yngla av sig.

– De kunde inte ta sig upp förut då det var en fördämning. Nu hoppas vi att de simmar upp, ­leker, och simmar ut igen, säger Per Tholander, miljöhandläggare på Solna stad.

Spänningen var därför stor när biologen Rickard Gustafsson från Sportfiskarna i förra veckan tömde ryssjan vid fisktrappan för att se vilka fiskar som tagit sig upp i bäcken. Med ett ljudligt plums landade två stora gäddor och ett antal mörtar i en balja när ryssjan, en typ av bur, tömdes.

De två gäddorna, en hane och en hona på cirka 70 centimeter vardera, sprattlade ordentligt när de visades upp för den församlade skaran. Lite väl mycket sprattel kanske, för en av dem satte en sylvass gältand rätt i handen på Rickard Gustafsson, så blodet sprutade.

– Det är sådant som händer, konstaterade han iskallt med ett leende.

Syftet med fisktrappan, som byggdes då stenbron över Igelbäcken renoverades för ett år sedan, är att få fler fiskarter att söka sig upp i bäcken. Dels för att öka den biologiska mångfalden, men också för att erbjuda fiskarna en attraktiv plats att leka på.

Lekperioden för gäddan är mars–april. Men vad gör då att gäddor kommer i stämning och vill komma till? Ja, det är inte levande ljus, rödvin och Barry White i alla fall.

– Gäddan leker helst på grunda översvämmade gräs- eller våtmarker i de kustmynnande vattendragen. De lämnar det bräckta vattnet i Edsviken för det söta i bäcken för att leka. Ynglen kläcks i bäcken och växer fort. Under försommaren vandrar de ut i Edsviken, förklarar Rickard Gustafsson.

Inventeringen pågår hela månaden ut och förutom gädda och mört har man även sett att abborrar använt fisktrappan.

– Nu hoppas vi även på havs­öring, säger Per Tholander.

I Igelbäcken bor sedan tidigare den hotade fisken grönling, som inplanterades på 1600-talet. Att gäddan skulle hota dess existens tror inte Per Tholander.

– Visserligen blir det mer rovfisk, men jag tror det blir en balans.

Troligtvis kommer de nya möjligheterna till lek få fiskbeståndet att öka i både Igelbäcken som Eds­viken. Men att ge sig ut med met- eller kastspö för att ta del av rikedomen går inte.

– Det är naturreservat i hela området. Både bäcken och viken är fredad, konstaterar Per Tholander.

Fakta

Grönlingen får sällskap i bäcken

Grönlingen är en fisk som gillar strömmande steniga bottnar och kan bli cirka 10–15 centimeter.

Grönlingen har varit hotad och uttorkning av Igelbäcken är ett problem. Åtgärder uppströms verkar ha förbättrat beståndet.

Vid provfisken har det också påträffats abborre, gädda, mört, sutare, öring och ruda i Igelbäcken och även signalkräftor. Fram till 1989 fanns det flodkräftor.

Edsviken, som ligger långt in i skärgården, har främst sötvattensfiskar som alla kan ha nytta av att nå ett vattendrag för reproduktion.