”Jag släpper inte mina barn in till stan”

Iyob Abrha: Jag släpper inte iväg mina barn in till stan.
Iyob Abrha: Jag släpper inte iväg mina barn in till stan.
Faisa Abdellahi: Utanför Skärholmen kan man känna att man har blickarna på sig.
Faisa Abdellahi: Utanför Skärholmen kan man känna att man har blickarna på sig.
Farid Lamiri: Är man orolig kan man ju hålla sig i Skärholmen.
Farid Lamiri: Är man orolig kan man ju hålla sig i Skärholmen.
Coco Rosenfeld: Det väcker en vilja att arbeta mot rasism.
Coco Rosenfeld: Det väcker en vilja att arbeta mot rasism.

Rädsla för våld och hot är vardagsmat för en del Skärholmsbor. Attackerna i centrala Stockholm förra helgen gjorde inte saken bättre.

Föräldrar berättar att de inte låter sina barn åka in till stan, och undviker själv att vistas där

Känslan att vara måltavla för hot och våld är inget nytt, i alla fall inte för Faisa Abdellahi:

– Under de 20 år jag bott i Sverige har det alltid hänt någonting. Det behöver inte vara någonting farligt, men man behandlas olika för att man har en annan hudfärg, man kan känna av att man hör till en minoritet, säger Faisa Abdellahi.

Det var förra fredagkvällen som maskerade män gick till attack mot personer med utländskt utseende på Centralen. Flygblad delades ut med hotfulla budskap. Och förra lördagen ägde en invandrarkritisk demonstration rum i city.

Faisa Abdellahi kan ändå se att det finns fördelar med debatten som har blossat upp i samband med flyktingkrisen.

– Frågorna kommer i alla fall upp till ytan och man kan diskutera. Innan kanske man kunde känna av diskriminering utan att någon riktigt sa vad de menade, säger Faisa Abdellahi.

– Man accepterar och anpassar sin vardag efter det. Jag bor här och Skärholmen är Sverige för mig, är man utanför Skärholmen kan man känna att man har blickarna på sig, säger hon.

Iyob Abrha har länge tyckt att det är olämpligt att röra sig i centrala Stockholm.

Diskriminering och hot är skälet. Vid ett tillfälle för några år sedan gav sig ett gäng skinheads på honom, men han klarade sig tack vare några som ingrep.

– Jag är skattebetalare, jag känner mig som en svensk, men jag stannar helst i Skärholmen. Jag släpper inte mina barn till stan heller, säger han.

Många gånger har han känt sig diskriminerad.

– Man får inte komma in på krogen, blir ofta utplockad ur en kö. Det finns alltid en anledning till att inte släppa in mig. I flera andra länder är det gästen som är kung, men här verkar det vara krögarna och vakterna som är kungar. Man blir bara ledsen och vill inte utsätta sig för det mer, säger han.

För Farid Lamiri är inte heller händelserna i stan så mycket nytt. Men han känner sig inte otrygg över att åka in till stan.

– Det känns inte som att man behöver vara så orolig. Är man det kan man ju hålla sig i Skärholmen, säger han.

På fritidsgården Andra hemmet berättar verksamhetsledaren Coco Rosenfeld att förra fredagens attacker skapade oro bland ungdomarna.

– Många blev väldigt rädda och undrade vad som händer nu. Men det blev också mycket konstruktiva diskussioner om politik och demokrati, säger hon.

Märker du av någon vilja att ge igen på något sätt?

– Jag vet att det finns en klick ute i samhället som pratar om det, men inte bland dem som kommer hit.

Bland besökarna på Andra hemmet har hon snarare märkt av ett annat sätt att bemöta hoten.

–Här tycker jag nog snarare att det väcker en vilja att arbeta mot rasism, det väcker något hos ungdomarna. Vi pratar redan om att arrangera någon form av gala mot rasism, säger Coco Rosenfeld.