Flyktingbarn bollas mellan kommuner

Jawed Noori har bollats runt sedan han kom till Sverige från Afghanistan. Nu pendlar han mellan skolan i Kungsängen och det lilla rummet i Järfälla. Han står i bostadskö och söker lägenheter på Blocket, men får inga svar.
Jawed Noori har bollats runt sedan han kom till Sverige från Afghanistan. Nu pendlar han mellan skolan i Kungsängen och det lilla rummet i Järfälla. Han står i bostadskö och söker lägenheter på Blocket, men får inga svar.
Sollentuna kommun tog emot 178 flyktingbarn under 2015. Av dem bor 144 utanför kommunen. Samtidigt bor 85 flyktingungdomar från andra kommuner i Sollentuna.

Jaweed Noori har redan hunnit bo på fyra platser sedan han kom till Sverige.

"Snart måste jag flytta igen", säger han.

Flyktingmottagandet i ett trångt Stockholm har lett till en avancerad flyttkarusell som drabbar barnen.

Prognosen för 2015 var att kommunerna i Stockholms län skulle ta emot 888 ensamkommande flyktingbarn. I stället kom det 5519.

Det fick Migrationsverket att med tvång anvisa ensamkommande och många kommuner var inte beredda. Det fanns inte platser och boendet fick lösas – många gånger utanför den egna kommunen.

Hur upplevdes det hos er?

– Det var i stort sett en krisartad situation, säger Kerstin Lidman, förvaltningschef för socialtjänsten i Sollentuna kommun.

Under 2015 anvisade Migrationsverket 178 ensamkommande barn till Sollentuna – betydligt fler än tidigare år.

– Vi hade inte en chans att placera alla i kommunen, säger Kerstin Lidman.

Av de 178 barnen är det bara 33 stycken som bor i Sollentuna – 114 är placerade i andra Stockholmskommuner och 30 på andra platser i landet.

– Mina medarbetare fick en anvisning och hade 48 timmar på sig att hitta en plats för den här ungdomen. När det kommer någon enstaka ungdom är det klart att det går att lösa – men när det kommer tio per dag blir det svårt, säger Kerstin Lidman.

I första hand placerades Sollentunas ensamkommande ungdomar på boenden i länet som drivs av AB Vårljus, ett vårdbolag som kommunen har avtal med.

– Vi måste placera i första hand där vi har våra ramavtal. Vi kan inte bara placera hur som helst.

I andra hand hittade socialtjänsten platser i jourhem och familjehem – både i Sollentuna och på andra håll i landet.

Eftersom alla kommuner var i samma desperata läge blev det huggsexa om platserna.

– Det är därför det ser så konstigt ut. Vi hade inte en chans att placera alla i kommunen, säger Kerstin Lidman.

Under våren 2016 kom färre ensamkommande och Sollentuna kommun jobbar nu med att följa upp alla ärenden från i höstas.

– Vi försöker flytta hem dem och placera om dem till Sollentuna i den mån det går, säger Kerstin Lidman.

Är det inte risk att barnen kommer i kläm när de flyttas runt?

– Vi vill ju inte barn ska komma i kläm. Varje barn är ett individuellt fall. Runt varje barn görs en utredning. Om barnen har det bra och det är en rimlig kostnad för boendet så finns ingen anledning att flytta dem, säger Kerstin Lidman.

18-årige Jawed Noori som flydde hemlandet Afghanistan kom först till Malmö innan han omplacerades till Kungsängen. Han fick en plats på HVB-hemmet Lane, och senare i en träningslägenhet i Bro.

När hans mamma kom i november upphörde kontraktet. Han placerades på ett vandrarhem i Jakobsberg och uppmanades att hitta en egen lägenhet.

– Jag tänkte, var ska jag bo? Jag hade ingenstans att ta vägen och det finns inga lediga lägenheter. Och snart måste vi flytta från vandrarhemmet. Kommunen säger att det är för dyrt.

Nu pendlar han mellan skolan i Kungsängen och det lilla rummet i Järfälla. Han står i bostadskö och söker lägenheter på Blocket, men får inga svar.

– Jag är jätteledsen över hur det blivit. Jag har svårt att fokusera på skolarbetet eftersom jag oroar mig för var jag och mamma ska bo. Det spelar ingen roll om jag måste flytta till ett annat län, så länge vi har en bostad.

Fakta

Vem ansvarar för vad?

Migrationsverket anvisar ensamkommande flyktingbarn till kommunerna som har ansvar för barnets alla behov.

Om barnet placeras i en annan kommun blir hen folkbokförd där då är det den kommunen som ansvarar för skolgången, ansvaret för boende och stöd stannar hos anvisningskommunen.

Socialsekreterarnas arbetsbelastning ökar och de får göra långa resor när de ska besöka barnen.