Min lokala hjälte

Följ med polisen på tjuvjakt

Brottsplatsutredaren Carl-Erik Floberg letar efter fingeravtryck på en klädlåda.
Brottsplatsutredaren Carl-Erik Floberg letar efter fingeravtryck på en klädlåda.

Krukorna var försiktigt undanställda och fönstret ordentligt stängt – därför tog det två timmar innan Lidingöbon upptäckte inbrottet. Mitt i fick följa med två brottsplatsundersökare i jakten på några av de inbrottstjuvar som gäckar polisen på Lidingö.

Varje vecka rapporterar vi om nya inbrott på Lidingö. Grannsamverkansbilar kör dagligen runt med outtröttliga frivilliga för att försöka hålla ön trygg och informera om inbrottsrisker och polisen gör gripanden.

Men ändå sker hela tiden nya inbrott. På Lidingö är det statistiskt sett inte fler inbrott än i andra kommuner i Stockholm, men ser man till inbrott i lägenheter var de fyra gånger fler i år jämfört med 2013.

När ett inbrott väl har inträffat – vad händer sedan? Mitt i Lidingö följde med två brottsplatsundersökare i jakten på spår och fingeravtryck.

– Ni får vänta i hallen tills vi kontrollerat om det finns några skoavtryck, säger polisen Carl-Erik Floberg.

Dagen innan har nämligen just den här villan råkat ut för ett inbrott.

– Det är jätteviktigt att röra så lite som bara är möjligt efter att det varit ett inbrott, förklarar han.

Eftersom det finns små barn i huset som redan sprungit nedanför fönstret ger Carl-Erik Floberg upp skoavtrycksjakten och vi får komma in.

Tjuvarna har varit målmedvetna, gått direkt upp i sovrummet och vänt upp och ned på det i jakt på smycken. De har till och med gått rätt förbi en bunt hundralappar som fortfarande ligger kvar i köket bredvid det uppbrutna fönstret.

– Det vanligaste är att tjuvarna letar upp sovrummet för där har de flesta sina smycken. Folk blir ofta förvånade över att deras nyköpta 50-tums tv-apparater är kvar, men det kan ju dra uppmärksamhet till sig att kånka ut så stora saker, säger Carl-Erik Floberg.

Samtidigt öppnar kollegan Mats Wester en väska full med verktyg och tar fram en liten borste och arbetar med den längs med fönstret och på de krukor som tjuvarna omsorgsfullt ställt åt sidan. På en kruka blottas ett tydligt avtryck.

Fingeravtrycket läses in i en databas som söker efter en matchning.

– Det finns ingen databas där man perfekt kan scanna avtrycket utan man märker ut små kännetecken på avtrycket och de markeringarna kan sedan matchas med fingeravtryck som redan finns i systemet, säger Carl-Erik Floberg som nu börjat blanda en brun gegga med en spatel. Massan lägger han längs med brytmärkena i fönstret för att hitta verktygsspår.

Poliserna löser vant av varandra. När kollegan jobbar med spårsökning pratar Carl-Erik Floberg med hus-ägaren. Hon och barnen hade hunnit vara hemma i nästan två timmar innan hon märkte brytmärkena vid fönstret och när hon gick upp till sovrummet insåg hon vad som hänt.

– Det var jätteobehagligt. Allt var omkullkastat, och det låg kläder överallt. Jag blev orolig att de var kvar i huset så jag ringde min man, berättar hon.

– Det mest obehagliga är ju att de varit här. Jag känner för att kasta vartenda plagg. Allt känns förstört, inte mitt längre, säger hon.

När alla avtryck dokumenterats städar poliserna noggrant upp de svarta fläckarna de lämnat. Sedan lovar kvinnan att köpa lås eller skruva igen fönstren.

Det som händer nu, berättar Carl-Erik Floberg, är troligen att familjen kommer att få ett brev om att fallet är avslutat.

– Det betyder egentligen bara att polisen gjort sitt för att samla spår, det låter som att fallet är struket, men så länge fallet inte preskriberats så kan det tas upp direkt så fort det kommer ett nytt spår eller någon misstänkt grips, säger han.