Föräldrarna startade eget dagis 1976

Anders Redberg och Ulla Witting tillsammans med barnen under de första åren på Kotten.
Anders Redberg och Ulla Witting tillsammans med barnen under de första åren på Kotten.
Föräldrarna har ett av sina första möten tillsammans.
Föräldrarna har ett av sina första möten tillsammans.
Luciafirande med barn och vuxna i slutet av 70-talet.
Luciafirande med barn och vuxna i slutet av 70-talet.
När köerna ringlade sig långa till de få dagis som fanns tog fyra föräldrapar i Sollentuna saken i egna händer och startade föräldrakooperativet Kotten.

– Det var inte så lätt, säger Birgit Backlund, som var den som tog det allra första steget.

Se det nostalgiska bildspelet ovan.

I februari 1976 togs första steget till föräldrakooperativet Kotten i Sollentuna. Birgit Backlund från Sollentuna annonserade i Lokaltidningen om att hon sökte några föräldrar som ville dela på en barnskötare – och sedan var det igång.

– Det var nästan fem års kö för en plats på dagis, det gick ju bara inte. Jag minns att politikerna tyckte det var förskräckligt att vi skulle starta dagis, det var ju att gå före i kön, säger Birgit Backlund.

Tre andra föräldrapar hörde av sig, och tillsammans samlades de kring det gemensamma problemet – ingen av dem hade fått någon dagisplats.

Från början turades de om att ta hand om varandras barn hemma hos varandra, men så småningom gjorde de slag i saken och köpte en lägenhet att husera i på Bagarbyvägen i Tureberg.

– Jag tror vi var det andra föräldrakooperativet i hela Sverige då, så vi hade det rätt kämpigt med det mesta i början, säger Birgit Backlund.

Så småningom började de annonsera efter personal som kunde arbeta som barnskötare.

– Vi ställde upp själva från början, städade och lagade mat. Det var en enorm insats, alla hade ju redan ett fulltidsjobb, säger Stasha Sherwood som också var en av dem som var med när det begav sig.

Att få ihop verksamheten och ha en lokal som stämde överens med vilka krav som fanns på kök, toalett och andra utrymmen var en stor utmaning.

– Det var väldigt mycket praktiska krav. Det fanns ett badrum precis bredvik köket, men det var tydligen alldeles för långt för att gå och tvätta händerna. Det var så fånigt, men det fick vi bygga till.

Sedan var det dags att hitta någon som kunde jobba också.

– Det var inte svårt att få tag på, men vi var väldigt kräsna. Vi ville ju ha den bästa barnomsorgen som det gick att få.

Så småningom kom barnskötaren Ulla Witting in i bilden, och ett år senare kom Anders Redberg.

– Jag var 21 år när jag började, idag är jag 59 och jag tycker fortfarande att jag har världens bästa jobb. Fredagarna är de tråkigaste dagarna, då måste man vara ledig ända till måndag, säger Ulla, som fortfarande jobbar kvar.

Och trots alla praktiska problem, allt slit och allt jobb fick sagan ändå ett lyckligt slut.

– Det blev räddningen för oss. Även om det var mycket jobb så var det också otroligt givande och roligt att få göra det här tillsammans, säger Stasha, som nyligen hade sitt barnbarn på Kotten.

Och nu i februari är det 40 år sedan allt började.

– Jag tror att det har hållit så länge för att jag och Ulla har varit med hela vägen. Sedan har vi en sådan fin föräldrakontakt, det är ju de som är själva styrelsen. Vi blir som en stor familj, säger Anders, som är förskolechef.

I början av mars planerar Kotten att fira sitt 40-årsjubileum, bland annat med att samla bilder från åren som gått.

Fakta

Vad är ett föräldrakooperativ?

Drivs som en ekonomisk förening, av de familjer som använder förskolan.

Ofta krävs det egna arbetsinsatser av varierande omfattning. Det kan vara städning, bokföring eller liknande.

Det är också vanligt att barnens föräldrar rycker in som vikarier, när någon i personalen är sjuk.