Förfäderna stred för Attundaland

Attundaland hade på 1000-talet en egen krigsorganisation.
Attundaland hade på 1000-talet en egen krigsorganisation.
På 1000-talet var de flesta bönder, men fick ibland rycka in för att försvara landet. På tingen trätte män om gårdsgränser. En stor del av det som idag är Upplands-Bro tillhörde på den tiden Attundaland - ett namn som lever kvar än idag.

För länge sedan, under vikingatiden och tidig medeltid, var södra Uppland betydligt mer glesbefolkat än idag. De flesta människor bodde på gårdar där de levde av jordbruk och fiske.

Djupa vikar skar igenom landskapet och uppe på åsarna låg storgårdar med odlingar utmed sluttningarna. Att kunna ta sig fram till sjöss var viktigt, men här fanns också många vägar, ofta kantade av runstenar för att hedra framstående människor i bygden.

Det gamla Attundaland är rikt på fornlämningar. Många av runstenarna restes runt 1000-talet. Det var vanligt att runstenar användes som byggmaterial när de tidiga kyrkorna uppfördes, och denna sten som står utanför Bro kyrka var tidigare inmurad i kyrkan.
På stenen står: ”Ginnlög, Holmgers dotter, syster till Sygröd och Göt, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin man, son till Håkon jarl. Han var landvärnare mot vikingar med Geter. Gud hjälpe nu hans ande och själ.” Foto Åsa Sommarström

Då fanns inget som hette Upplands-Bro kommun. Stora delar av det område vi idag kallar Norrort hette Attundaland. Håtuna och Håbo-Tibble hörde till grannområdet Tiundaland.

– Det är en gammal indelning som går tillbaka till järnåldern. Hur gammal den egentligen är vet vi inte, det är mycket omdiskuterat, säger medeltidshistorikern Sigurd Rahmqvist som bland annat verkat vid Riksantikvarieämbetet och var huvudredaktör för uppslagsverket Det medeltida Sverige.

Namnet är fortfarande känt av många, kanske genom Attunda tingsrätt, brandkåren Attunda eller hemvärnets Attundalandsbataljonen. Namnet har ingen praktisk betydelse idag – men på den tidiga medeltiden var det ett eget land med egna lagar och en försvarsorganisation.

Denna runsten står rest i Helenelund vid Kummelby kyrka, i Sollentuna. ”Helga lät resa stenen efter Svärting, sin man, och efter Östen och efter Häming, sina söner. Och Igulfast (ristade)” Foto: Åsa Sommarström

– De har återupplivat det här namnet i modern tid, men man kan inte koppla bort Attunda från land som till exempel Attunda tingsrätt. Det är språkligt alldeles fel, säger Sigurd Rahmqvist.

Attundaland bestod av åtta hundare, senare kallade härader, och från dessa områden skulle människor mobiliseras i fall det blev krig. Det finns teorier om att varje sådant område skulle kunna ställa upp med hundra man, men det är mycket osäkert.

Hemvärnsbataljonen bevarar det gamla namnet

– Om det kom fientligt folk från andra sidan Östersjön då måste man ställa upp och försvara landet, säger Sigurd Rahmqvist.

Förutom försvarsorganisationen var Attundaland också en lagsaga – ett rättsligt självständigt område med egna lagar och en egen lagman.

Lagmannen var tvungen att lära sig alla lagar utantill – för ingenting skrevs ned förrän på slutet av 1200-talet. Lagarna utformades ofta på rim eller med allitterationer för att vara lättare att komma ihåg.

Den här stenen står vid Jakobsbergs folkhögskola i Järfälla, men har tidigare stått på Vibbla bys mark. Den sprängdes på 1880-talet till byggnadssten men när man upptäckte runorna lagades den. ”Gunvor och Kättelfrid läto resa stenen. Holmsten och Holme reste stenen efter Frösten.” Foto: Åsa Sommarström

Rättsfallen handlade ofta om gränser mellan gårdar och ägor och försäljning av mark.

– Nu bråkar de om gränsen mellan de här två byarna, hur ska man då göra. Då skulle man se hur det varit tidigare och tog fram vittnen – gamla män som kommer ihåg och utifrån det fastställer hur det ska vara, säger Sigurd Rahmqvist.

1296 är ett viktigt år i Attundalands historia – för då förlorar området nämligen sin rättsliga självständighet. För första gången sätts lagarna på pränt i den nya Upplandslagen som ska gälla alla de tre Uppländska folklanden Attundaland, Fjärdundraland och Tiundaland. Samtidigt förlorar folklanden sin betydelse.

– Då tar man bort sådant som inte stämmer mellan de olika folklanden, gamla sedvänjor som finns kvar, så att de ska bli gemensamt för hela Uppland, säger Sigurd Rahmqvist.

Utdrag ur Upplandslagen. Denna utgåva skrevs av Schlyter i mitten på 1300-talet.

Fakta

Så kunde man heta i Attundaland

Namnen kommer från runstenar i Upplands-Bro.

Män:

Halvdan

Ingvar

Hård

Fot

Assur

Ofeg

Fröbjörn

Folke

Orm

Kvinnor:

Ingerun

Åsgärd

Sigrid

Ginnlög

Ingrid

Åsgärd

Una

Gunnhild

Sygröd

Källa: Runstenar i Upplands-Bro av Lars G Holmblad