Utanför strålkastarna har mörkret sänkt sig sedan länge och det är bitande kallt när Sollentuna FK:s 14-åriga tjejer samlas för kvällsträning.
En stund innan laget ska få äntra sin fjärdedel av Norrvikens IP:s konstgräs ropar lagets huvudtränare dem till sig.
Han är bara två år äldre, men alla lyssnar uppmärksamt när han går igenom dagens träning.
– Först värmer ni upp här bredvid, Matilda och Izabelle – ni tar ledningen. När vi får planen börjar vi med passningsspel – det ska vara med hög intensitet – och sedan kör vi kontringsövningar, säger Yosef Al Kazimi.
Tuffa tisdagar
Han älskar fotboll, men på tisdagar kan det nästan bli för mycket av det goda även för honom. Först har han ett pass som assisterande tränare i F14:s utvecklingslag. Schemat fortsätter med F14-breddlaget, där han är huvudtränare. Och efter det är det hans egen träning med ett av klubbens P16-lag.
– Men i dag vet jag inte om jag orkar den. Jag har matteprov på fredag också. Ibland måste man prioritera.
16-årige Yosef Al Kazimi är yngste huvudtränare i Sollentuna FK.
Stefan Källstigen
Som många andra fotbollstokiga barn och ungdomar drömde Yosef länge om att bli fotbollsproffs. Men som för nästan lika många andra förblev det en dröm.
– Det var omkring sommaren i fjol som jag insåg att det inte skulle funka. Då bestämde jag mig för att börja dela med mig till andra och bli tränare, säger Yosef.
"Jag förstår deras vardag"
Han började med att hjälpa till med SFK:s sommarcamps och i knattelag. Efter att ha gjort bra ifrån sig där fick han chansen att börja i klubbens tränarakademi.
– Jag är jättetacksam för det. Tränarakademin är utformad för att utveckla dig som individ och som tränare.
Yosef Al Kazimi instruerar Indah Saparsa och Lisen Engrup Klevard.
Stefan Källstigen
Yosef har redan tagit sin första formella tränarlicens och i september fick han uppdraget som huvudtränare i F14-laget. Att spelarna är så nära honom i ålder var en utmaning, medger han.
– Det har sina fördelar och nackdelar. En nackdel är väl att de ser mig som en 16-åring – jag är ju det! Men det positiva överväger. Jag förstår deras livssituation, om de har mycket i skolan eller så. Jag försöker förmedla att jag inte bara är en coach, jag är där för deras skull och jag förstår deras vardag.
"Alla ska ha en bra plats i laget"
En annan fördel, tror Yosef, är att han till skillnad från 20–40 år äldre föräldratränare har vuxit upp med den moderna fotbollen.
– Jag fokuserar inte på resultat. Som ledare vill jag att mina spelare ska utvecklas. De som har ambitioner och vill komma långt vill jag hjälpa, kanske att nå den dröm jag inte nådde. Men även de som bara spelar för att ha roligt. Alla ska ha en bra plats i laget oavsett hur långt framme man är.
Rent fotbollsmässigt betonar Yosef vikten av att alla jobbar kollektivt, som ett lag.
– Jag gillar att ha en bra defensiv och kontra, men när vi pressar högt ska alla vara med. Rörlighet är viktigt också. I sista tredjedelen ska vi försöka vara kreativa och hitta lösningar på hur vi ska komma till avslut, men i försvar ska vi vara mer systematiska.
Förebilder på nära håll
På sikt hoppas Yosef på att få ansvar för ett av akademilagen, och på ännu längre sikt att kunna arbeta som fotbollstränare.
– Det är min nya dröm. Men det är som en trappa. Eller ett berg. Man klättrar i små steg. Berget är 8 000 meter högt och jag kollar mot toppen, men jag tar en meter i taget.
Förebilder då – är det någon internationell höjdare? Guardiola, Mourinho eller Klopp? Ingen av dem visar det sig.
– Det låter konstigt kanske men mina förebilder finns inom föreningen. Jag ser upp till de stora grabbarna som jobbar på högsta nivån här. Aydin, ”Packe” och Christopher. Jag försöker prata med dem och få lite tips. Man kan alltid utöka sina kunskaper.