Från Sollentuna till Kina – på cykel

Elvira Lundin under ett stopp i Cappadocia, eller Kappadokien, i södra Turkiet.
Elvira Lundin under ett stopp i Cappadocia, eller Kappadokien, i södra Turkiet.
En morgon vaknade Elvira klockan 4 på morgonen av luftballonger som höll p att fyllas med luft.
En morgon vaknade Elvira klockan 4 på morgonen av luftballonger som höll p att fyllas med luft.
Svanetiprovinsen i nordvästra Georgien är det högst belägna området i Kaukasus som är bebott.
Svanetiprovinsen i nordvästra Georgien är det högst belägna området i Kaukasus som är bebott.
Den 6 mars gav sig Sollentunabon Elvira Lundin ut på en cykeltur – från Sollentuna till Kina.

Efter 650 mil, eller en tredjedel av resan, har hon hunnit med att bli gripen av polis, hembjuden till familjer och uppleva natur, kultur och historia.

Var är du i skrivande stund?

I skrivande stund befinner jag mig i Mestia, en bergsstad i Svaneti, Georgien. Att cykla upp hit har egentligen inneburit en omväg, men Kaukasus har lockat mig på grund av sin intressanta historia och natur.

Här samsas höga aggressiva bergsmassiv och dånande forsar med lugnt idisslande kossor och otaliga vakttorn i sten som bergsklanerna förr använde för att upptäcka inkräktare – de låg ju så ofta i fejd med varandra och med ryssarna.

Jag cyklar för tillfället med en annan svensk cyklist och härnäst ska vi cykla till Ushguli, Europas högst belägna by med permanenta invånare på ca 2200 m höjd.

Hur fick du idén till det här äventyret?

För många år sedan snubblade jag över ett antal bloggar och långfärdscyklingsforumet på den friluftsbaserade webbsidan Utsidan. Under de första åren handlade det mest om att drömma sig bort och läsa om andra som gjorde liknande resor. Jag kunde aldrig släppa tanken på det, cykeldrömmen var det första jag tänkte på när jag vaknade och det sista innan jag somnade.

Under andra året i gymnasiet blev jag antagen till äventyrsutbildningen Haglöfs Adventure Academy med Ola Skinnarmo i ledarrollen, och under sommarlovet innan trean cyklade jag ensam 270 mil över Balkan, från Frankrike till Montenegro. Det gav mig en bra försmak på vad cykellivet innebär och jag blev med ens säker på att jag verkligen ville cykla till Kina!

Vilka har varit de största upplevelserna hittills? De största utmaningarna?

Alla människomöten har varit fantastiska, framför allt de gånger jag blivit hembjuden till folk och på riktigt fått inblick i deras liv. Som när jag drack te med hela byn på den turkiska landsbygden och sedan fick sova hemma hos en av kvinnorna. Vi åt traditionell mat på golvet och duschen bestod i att hälla en hink med vatten över sig, ett av fåren slaktades på morgonen.

En annan gång, i östra Turkiet, blev jag arresterad och tagen till polisstationen där de gick igenom mina saker. När de därefter konstaterat att jag inte stulit något blev de med ens jättehjälpsamma och ordnade gratis boende och mat åt mig. Väldigt förvirrande!

En natt uppe i bergen när det var storm ute rycktes ett friskt träd upp med rötterna och fälldes till marken bara några meter framför mig precis där jag hade tänkt slå upp mitt tält. Jag bestämde mig därför för att sova i ett ödehus istället – det kändes tryggt och var jättemysigt.

Vad händer härnäst?

Det är nu det roliga börjar! Ju längre bort jag rör mig från Sverige desto mer spännande och intressant blir det. Men det kommer även att bli tufft. Efter Armenien ska jag in i Iran och där är det strikt klädkod: Trots hettan kommer jag vara tvungen att bära slöja och en tunika och långa byxor. Men folket i Iran ska enligt många resenärer vara bland det vänligaste i hela världen och jag ser fram emot att lära mig mer om kulturen och all historia.

Den absoluta höjdpunkten blir att ta sig an Pamir Highway genom Tajikistan och Kyrgyzstan med bergspass på över 4500 m, det ska vara slående vackert. Även bergen i Rysslands Altai och stäpperna i Mongoliet ser jag fram emot, det blir jättehäftigt att lära sig mer om nomadfolken som lever i de ödsliga områdena där.

Läs mer på Elviras blogg:

https://bikesyndrome.com/