Frivilliga banar väg för nyanlända

"Det är svårt att komma in i ett nytt land. Det hade kunnat vara min familj som varit i deras situation", säger Tobias Mannheimer (tv). Wesam al Hindi och Batoul Helehel (th) med barnen Mirna, 3 år, och Samir, 8 månader
"Det är svårt att komma in i ett nytt land. Det hade kunnat vara min familj som varit i deras situation", säger Tobias Mannheimer (tv). Wesam al Hindi och Batoul Helehel (th) med barnen Mirna, 3 år, och Samir, 8 månader
"Det är de små sakerna som får mig att må bra i Sverige. Som när jag kommer till jobbet och två personer alltid ler mot mig", säger Sameer Mamary (längst fram). Bakom honom står Carl Aschan och Mohammed Motawaa (th).
"Det är de små sakerna som får mig att må bra i Sverige. Som när jag kommer till jobbet och två personer alltid ler mot mig", säger Sameer Mamary (längst fram). Bakom honom står Carl Aschan och Mohammed Motawaa (th).
"När du kommer till ett nytt land behöver du någon att fråga. Man behöver någon som man kan fråga om hur saker fungerar i Sverige", säger Sameer Mamary (mitten). Här tillsammans med Carl Aschan och Mohammed Motawaa (th).
"När du kommer till ett nytt land behöver du någon att fråga. Man behöver någon som man kan fråga om hur saker fungerar i Sverige", säger Sameer Mamary (mitten). Här tillsammans med Carl Aschan och Mohammed Motawaa (th).
Anna Skagersten
Anna Skagersten
Wesam al Hindi och Batoul Helehel hade precis gift sig när de var tvungna att lämna Syrien. Tre och ett halvt år senare har de äntligen hittat ett hem på Lidingö.

Batoul Helehel lägger ifrån sig åtta månader gamla Samir på en madrass på golvet i familjens lägenhet i Rudboda. Medan treåriga Mirna vrider sig i soffan serverar hon juice och kaffe i vardagsrummet.

Wesam al Hindi berättar att han drömmer om att familjen ska kunna köpa ett hus och en stor bil. Men nu handlar det om en säng och en liten bil. De första sakerna som Tobias Mannheimer hjälpte honom med.

– Jag hade precis tagit körkort när det blev krig i Syrien, så Tobias har hjälpt mig att övningsköra. Han har hjälpt mig med allt.

Familjen al Hindi/Helehel kom först i kontakt med Tobias genom Lidingö stad. På initiativ av några Lidingöbor startades en Facebooksida, där integrationssamordnare Anna Skagersten kan meddela när det kommit en ny familj till Lidingö.

Wesam och Batoul hade bara varit på Lidingö en vecka när de blev bjudna på lunch hos Tobias familj första gången.

– Vi åkte och köpte en säng och lite möbler till lägenheten. Vi gjorde bankbetalningar. Att betala en räkning på svenska med OCR-nummer om man inte kan språket är inte lätt att förstå, säger Tobias.

Kontrasten är milsvid mellan regnet som strilar ned utanför fönstret och familjens berättelse om vägen till Sverige. Resan började i Yarmouk Camp, en del av Damaskus där folk dör varje dag och bara ett tiotusental av den halva miljon människor som levde där finns kvar, berättar Wesam.

Flykten gick först till Libanon. Genom att flyga till norra Syrien och gå i åtta timmar lyckades Wesam, Batoul och ettåriga Mirna ta sig till turkiska gränsen, där polisen tvingade dem att vända om. Till slut lyckades familjen ta sig på en båt till Turkiet. Efter att ha levt på gatan och hos en släkting i Istanbul följde en åtta dagar lång båtresa över Medelhavet.

På nyårsafton 2014, exakt två år och 14 dagar efter de att lämnat Syrien, kom familjen till Sverige. Batouls syster, mamma och pappa är kvar. Hon säger att hon vill stanna på Lidingö, där folk är trevliga och hennes dotter får gå på dagis. När Samir är tillräckligt stor ska hon börja läsa SFI, som Wesam.

I ett annat hus på Lidingö välkomnar Carl Aschan Sameer Mamary och Mohammed Motawaa. Sedan Carl skickade det första sms:et för några månader sedan har de hunnit bli vänner. De har ätit lunch tillsammans, gått på Skansen, lyssnat på arabisk musik. Små saker som har betytt oerhört mycket, säger Sameer Mamary, som kom till Sverige från Homs för två år sedan.

– Jag vill komma in i samhället. Jag vill lära mig språket. Nu har jag hittat ett rum i Sverige. Att komma in i ett hus där det finns en familj påminner mig om min familj i Syrien. Det är något jag saknade jättemycket under två år hos Migrationsverket.

Carl Aschan är trött på att ta del av den okunskap om flyktingar som han stöter på, både i sociala medier och på middagar. Att hjälpa de 171 personer som Lidingö tar emot i år borde inte vara så svårt för 45 000 invånare, säger han.

– Integration för mig är jätteenkelt. Det är möten mellan människor. Det är något som ingen myndighet, vare sig Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen, kan åstadkomma. Det handlar om att träffa varandra, person till person.

De personer Sameer möter i Sverige förstår inte alltid att han, precis som dem, levde ett vanligt liv i Syrien innan kriget började. I framtiden fantiserar han om att kunna ta med Carl till Syrien och bjuda honom på fika.

– Jag hör rasism varje dag. Men det finns mycket mer positiva saker i Sverige. Jag väljer att inte tänka på det. I’ve had enough of bad things. Nu vill jag fortsätta det liv som jag började.

Fakta

Inga asylboenden på Lidingö

Under 2016 ska Lidingö ta emot 171 personer med permanent uppehållstillstånd. Det innebär att de redan gått igenom asylprocessen, fått ett svenskt personnummer och ska börja SFI. Staden ordnar bostad för dessa personer genom korttidskontrakt.

Under 2016 tar Lidingö även emot 189 ensamkommande barn. De flesta bor i HVB-hem, en del hos familjer.

Det finns inga boenden för vuxna asylsökande på Lidingö.

Källa: Lidingö stad

”Vi behöver bli bättre på att sprida fakta”

Sedan januari har Lidingö stad en integrationssamordnare. Anna Skagersten var den som bjöd in till det första informationsmöte som Tobias Mannheimer och Carl Aschan kom till.

Vad tycker du fungerar bra och vad kan förbättras i integrationsarbetet på Lidingö?

– Jag tycker att det finns en god kompetens inom förvaltningarna i Lidingö stad. Jag tycker också att majoriteten av de Lidingöbor jag träffar visar en god vilja. Vi kan bli bättre på att sprida fakta för att undvika missuppfattningar och ryktesspridning. Vi kan också bli bättre på att vända oss direkt till nyanlända, och se dem som en del av vårt framtida Lidingö.

Vilka frågor får du ofta av Lidingöbor?

– Allt som gäller boenden. En av de vanligaste frågorna är vilka flyktingboenden eller flyktinganläggningar som finns på Lidingö. Det har aldrig funnits och det finns heller inga planer på. Det är också frågor kring trygghet och säkerhet. Jag brukar säga att alla Lidingöbor som bor här har lika rätt att känna sig säkra i sin miljö. Det är en självklarhet för såväl nyanlända som etablerade svenskar.

Vart kan en privatperson som vill hjälpa till vända sig?

– Man kan antingen kontakta mig eller vända sig direkt till någon av de föreningar som bedriver till exempel språkkaféer. Det mesta kan man läsa om på Lidingö stads hemsida.