Fullt ös på bibblan när det är språkcafé

Samtal pågår. Här snackas och skrattas det för fullt.
Samtal pågår. Här snackas och skrattas det för fullt.
Varje torsdagskväll samlas nya och gamla Örbybor för att prata svenska på språkcaféet i biblioteket på Örbyskolan.
– Det är jättebra, idag tog jag med läxan från SFI också, säger Yones Rezai.

Klockan är strax efter halv sju och folk strömmar in på det lilla biblioteket på Örby skola. Språkcaféet börjar formellt klockan 19, men det är redan många på plats.

– Vi går runt och knackar på varenda dörr. Det här med skriftlig information är svårt. Vi försökte i början, men det var naivt. Men nu har vi kört några gånger och hoppas att folk kommer utan att vi behöver hämta dem i fortsättningen. Vi får se hur många volontärer som kommer, ikväll konkurrerar vi med föräldramöte på skolan, säger Tommy Nederman.

Han är en av initiativtagarna till Inkludering i Örby som förutom språkcaféet ordnar promenader, sagostunder och kompisfamiljer till de nyanlända. Nätverket samarbetar med bland annat skolan, lokala idrottsföreningen och SHIS bostäder.

Rahma Alnawaid ska börja i årskurs nio på Vittraskolan. Här pratar hon med Åsa Nordlinder. Foto: Anna Z Ek

I ett hörn sitter en grupp kvinnor och talar med Kerstin Brunlöf, som är volontär. De pratar om hur länge de har bott här, och var de bodde tidigare.

– Vi har varit och köpt en säng och andra möbler, säger Rahma Alnawaid.

– Var ni på IKEA då? frågar Kerstin Brunlöf.

– Jag, vi köpte allt där, säger Rahma Alnawaid.

Hon är här tillsammans med sin kompis Maryam, som Mitt i hälsade på i de nya modulhusen.

Många har med sina barn

Ljudvolymen ökar i lokalen, många har med sina barn.

– Vi vill inte exkludera någon. Om barnen inte är välkomna kan det vara svårt att få hit kvinnorna. Men det fungerar inte riktigt att ha så många barn här. En del vill koncentrera sig eller ha hjälp med läxläsning och då blir det för stimmigt och stojigt. Vi får fundera över hur vi ska göra med det, säger Tommy Nederman.

Yones Rezai gör SFI-läxan med hjälp av Aylin Bodur. Foto: Anna Z Ek

Yones Rezai får hjälp med sin läxa från SFI av Aylin Bodur. Han har varit på språkcaféet varje torsdag.

– Det är jättebra. Idag tog jag med mig läxan också.

Han kommer från Afghanistan, men har bott i Iran i 30 år innan han kom till Sverige. Han pluggar SFI i Liljeholmen och bor med sin fru och barn i modulhusen. Och han trivs i Örby.

Alla är snälla här. De kommer med kläder, skor och cyklar.

Yones Rezai.

– Alla är snälla här. De kommer med kläder, skor och cyklar till oss. Och de ordnar det här. Jag går på promenaderna också.

På språkcaféet kan de nyanlända även få rådgivning och hjälp med läxor. Aylin Bodur håller i läxhjälpen och efter Yones hjälper hon en flicka som går i sjuan att nöta in Sveriges fyra grundlagar till ett SO-prov.

”Allas ansvar att hjälpa till”

För Aylin känns det viktigt att hjälpa till.

– Jag och min familj kom själva som flyktingar i början av 80-talet och då fick vi en svensk värdfamilj och det betydde jättemycket, det gjorde att vi väldigt snabbt kom in i samhället, säger hon.

Men hon var först skeptisk till planerna på modulbostäderna.

När jag hörde att det skulle komma så många till ett ställe tänkte jag att det här kommer aldrig att bli bra.

Aylin Bodur.

– När jag hörde att det skulle komma så många till ett ställe tänkte jag att det här kommer aldrig att bli bra. Jag var faktiskt emot det. Men när de drog igång nätverket tänkte jag att jag måste vara med. Det här är fantastiskt. Språket betyder så mycket för att komma in i systemet och samhället. Vi har alla ett ansvara att hjälpa till, säger Aylin Bodur.

Tommy Nederman var en av dem som startade nätverket Inkludering i Örby som idag har en Facebookgrupp med 700 medlemmar. Foto: Anna Z Ek

Ett 30-tal vuxna och barn från modulhusen och tio volontärer kom till biblioteket den här torsdagskvällen. Inkludering i Örby har än så länge inte haft problem att få folk att engagera sig.

– Man kan vara med en eller två gånger per termin, och det krävs inga förkunskaper. Det här är bara början, vi hoppas att folk vill fortsätta engagera sig, säger Tommy Nederman.

Klockan är åtta och det är dags att avsluta. Tommy säger hej då, kramar om och gör high five med barnen.

– Vi ses nästa torsdag!