Rut snart 108 år är äldst i söderort

EErik Svensson besöker 108-årige Rut Finngren
Rut Kindgren sjunger tillsammans med Erik Svensson.
Erik Svensson besöker 108-årige Rut Kindgren
Rut Kindgren tycker om att sjunga tillsammans med Erik Svensson.
I november fyller Björkhagsbon Rut Kindgren 108 år.
Genom livet, som kantats av många sorger, har musiken hållit henne levande.
– Hos mormor brukade jag kliva upp på en stor sten och sjunga för hönsen och katterna, säger hon.

”Du ska ingenting ta med dig när du går..” sjunger Rut Kindgren och det lyser i hennes pliriga ögon. När hon kommit till meningens slut ”..morbror Jan – kleptoman” bryter skrattet fram.

Hemma hos henne är det Povel Ramels version av visan ”En fattig trubadur” som gäller, när Erik Svensson från hemtjänsten är där och sjunger och spelar tillsammans med henne.

Han och grannen Annie Strömvall  är några av dem som ska vara med och fira hennes 108-årsdag den 13 november.

Rut Kindgren föddes i en by utanför Arboga. Under hennes över hundraåriga liv har samhället förändrats radikalt.

– När jag växte upp hade vi inte telefon, elektriskt ljus eller bilar. Allt var helt annorlunda, säger hon.

”Jag har aldrig haft några föräldrar”

Annorlunda var också synen på människor och vem som tillmättes något värde. När Rut Kindgren ser tillbaka på sitt liv blir hon tyst, tittar ner och börjar darra i käken.

– Jag har aldrig haft några föräldrar. Jag var en oäkta horunge som de slängde hit och dit mellan olika platser, säger hon.

Hon blev fosterhemsplacerad hos ett äldre par redan när hon var tre veckor gammal.

– Där hade jag det väldigt bra. Men min biologiska mamma tog mig därifrån när jag var 7 år för att hon ansåg att jag blev för bortskämd, säger Rut med sorg i rösten.

Istället hamnade hon hemma hos en familj med en poliosjuk flicka som inte kunde gå. Ruts uppgift blev att hjälpa henne i vardagen. Men efter två år fick flickan en trehjulig cykel och kunde ta sig fram själv.

– Då behövde de inte mig längre så jag fick flytta till en bondgård där jag skulle vara fosterbarn. Men så blev det inte, jag fick vara piga och arbete lika hårt som en vuxen, säger Rut.

När hon var 14 år fick hon höra att hon måste kunna försörja sig och fick ta cykeln och åka runt och söka pigplats.

Det som lyste upp den mörka barndomen var mormodern och musiken.

– Jag har alltid tyckt om att stå framför någon och tala eller sjunga. Hos mormor brukade jag kliva upp på en stor sten och prata och sjunga för hönsen och katterna. Jag och mormor hade en bra relation, säger Rut.

Såg Povel Ramel spela på Sturebadet

Som vuxen längtade hon efter att fly livet som hembiträde. Hon gifte sig vid 19 års ålder och började jobba på Sturebadstvätten där hon strök skjortor på ackord. Särskilt minns hon den dagen Povel Ramel var där.

– Han var på Sturebadet och spelade in ”Var är tvålen”. Jag minns att vi gick upp och kollade när de spelade in. Det var roligt, jag har alltid tyckt om Povel Ramel. Och Owe Thörnqvist, det ska vara musik med lite drag i.

Familjens första lägenhet låg på Kocksgatan på Södermalm. Till Björkhagen flyttade hon 2001 efter att ha bott på flera andra platser Stockholm.

Gläds över barnen och bästa vännen grannen Annie

Rut Kindgren har varit gift tre gånger och har tre barn. Tiden när barnen var små upplever hon som ljus.

Nu har hon själv överlevt två av dem. Kvar i livet finns sonen Rune som är 75 år. Han brukar också dyka upp när Erik Svensson är hos henne och spelar.

Rut har även fyra barnbarnsbarn.

– De har aldrig tid att hälsa på, de har fullt upp med sitt. Mitt ljus i livet är grannen Annie, hon kommer hit nästan varje dag. Det är väldigt trevligt att ha en sådan granne, säger Rut.

Vad drömde du om när du var liten?

– Musik var mitt stora intresse, men jag fick aldrig lära mig något, så det blev ingenting av med det. Jag ville också bli präst, men fick bara gå sex år i folkskola, säger Rut.

Trots att hon minns stora delar av sitt liv med sorg är hennes och Annies dagar vanligtvis fyllda av glädje.

– Vi skojar mycket och har mycket skratt ihop, säger Rut och tittar med värme på sin vän.

Sedan vill hon att Erik ska spela igen. När han tar ton och börjar sjunga ”Släckta fyrar” börjar hon le och sjunga med, det är en av hennes favoriter.