Gamla vykort berättar om livet förr

Tullinge gård, Hans Björkman växte upp i närheten.
Tullinge gård, Hans Björkman växte upp i närheten.
Fittja bro.
Fittja bro.
Hans Björkman.
Hans Björkman.
Huddinge affärshus.
Huddinge affärshus.
Genom gamla vykort kan vi ta del av såväl livsöden som ett samhälle under förändring. Hans Björkman sitter på en gedigen samling som berättar historien om Botkyrka och de som bott här.

I dag är det bara att plocka upp mobilen eller slänga iväg ett mail för att hålla kontakten. Vykort skickas fortfarande, men mycket har hänt sedan deras glansdagar i början av 1900-talet. Hans Björkman i Stuvsta har samlat vykort sedan i slutet av 50-talet och har kommit över tiotusentals av dem genom köp på mässor, butiker eller byten med andra samlare.

– För en skolpojke var det dyrt med film och framkallning, veckopengen var blygsam och en filmrulle rymde inte så många rutor, berättar Hans Björkman som gav sig ut bland tobaks- och pappersaffärerna för att söka vykort istället.

De flesta vykorten är från Stockholms innerstad och förorter, men också från nuvarande hemkommunen Huddinge och från Tullinge där han själv växte upp under 40-talet. Hans Björkman minns att hans eget vykortsintresse uppstod när han såg de omfattande rivningarna i Klarakvarteren i centrala Stockholm komma igång under 1950-talet och slogs av en vilja att i bild bevara det som gick förlorat i dammet.

I bilden här ovan visar han upp en del av sin vykortssamling som visar Tullinge Gårds huvudbyggnad som byggdes på 1760-talet. Bilden har en speciell betydelse för Hans Björkman eftersom han såg den ståtliga villan förstöras i en brand 1943.

– Branden såg jag från ett fönster i vår villa en bit därifrån, det är kanske mitt första minne.

På det andra kortet ser ni Fittja Bro som redan på 1600-talet förband landsvägen söderifrån till och från Stockholm. Södertäljevägen, numera E4, togs i bruk under 1950-talet men fram tills dess gick huvudtrafiken över Fittja.

– De trevligaste och mest eftersökta motiven brukar vara de med folkliv eller kommunikationsmedel, säger Hans Björkman som bryr sig mer om motiven är själva kortet.

Han berättar att vykorten var väldigt populära i början av förra seklet då tidningarnas bilder eller illustrationer ofta var små och suddiga. Vykorten lockade desto mer med sina spännande hälsningar och genom dem kunde den som skickade visa upp delar av sin hemort. Enligt Hans Björkman kunde man på dem kanske hitta bageriet på hörnan, kiosken, den egna villan eller spårvagnshållsplatsen. Runt 70-80-talet förändrades allt när de lokala motiven från förorten byttes ut och ersattes av masstryckta färgbilder från innerstans vanligaste turistattraktioner.

Numera är det svårt att komma över de ovanliga korten från Söderort, och när de väl återfinns är priset högt.

– Jag har sett vykort gå för 1000 kronor, men flera säljs också billigt på Tradera. Många vykort försvinner och finns hos privata samlare och många går nog också förlorade i dödsbon, säger Hans Björkman, som tycker att det är synd att intresset minskat.

– Men jag tror ändå att fler yngre kommer att intressera sig för förändringarna i den miljön de växte upp när de blir lite äldre.