ANNONS

Hon gjorde slut med sockret

Viltchips, ostknappar, eller kanske ett presentkort hamnar i Lousies påskägg.
Viltchips, ostknappar, eller kanske ett presentkort hamnar i Lousies påskägg.
Louise älskar kläder. Men på grund av sin viktpendling har hon rensat ut och skaffat nytt.
Louise älskar kläder. Men på grund av sin viktpendling har hon rensat ut och skaffat nytt.
Fika á la Louise. Färska bär. Gärna med lösvispad grädde till.
Fika á la Louise. Färska bär. Gärna med lösvispad grädde till.
Påsken är den stora sockerhögtiden. Den tuffaste högtiden för vallentunabon Louise Hafdell, före detta sockermissbrukare. Nu bloggar hon om sitt sockerfria liv.
- Många tror att det är tråkigt att leva sockerfritt. Men jag har jätteroligt.
ANNONS

Vikten som pendlade upp och ner, oftast upp hindrade egentligen aldrig vallentunabon Louise Hafdell.

-Jag har aldrig känt mig oattraktiv, det var inte så, jag har blivit uppvaktad i alla storlekar, säger hon.

På jobbet var hon också framgångsrik. En omtänksam chef, bland annat rektor,  som köpte geléhjärtan till sina anställda när saker och ting gick bra.

Men det var just sockret som var hennes svaga punkt och hon pendlade mellan perioder av sträng kalorikontroll och ohämmat frosseri. Frukosten byttes ut mot en kanelbulle och tungt sockrad drickyoghurt från en mack. Lunchen byttes ut mot 300 gram lösgodis.

– Min bil var som en kvarkarkvart. Det låg godispapper överallt. Mina barn trodde kanske att en bil skulle se ut så. Men jag åt aldrig godis inför dem, jag till och med utvecklade en strategi för att inte prassla med godispåsen.  Jag var en superpräktig mamma som lagade bra mat.

Louise använde socker som en slags ”dunderhonung” för att hantera både trötthet, sorg men även mer vardaglig stress.

– Jag gick upp fruktansvärt mycket 2008- 2009, från storlek 44 till 52 på ett år. Ett missbruk fungerar ju så att det eskalerar. Det stannar inte på en nivå.

Till slut kände Louise att det räckte. Fast det var inte mot sockret hon satte in stöten. Hon fick en remiss för att göra en gastro bypassoperation för att krympa magsäcken.

– Någonstans hoppades jag att de skulle säga att jag var för liten för det. men det visade sig att jag hade fetma grad tre.

ANNONS

Operationen genomfördes och allt gick fantastiskt. Hon gick ner 45 kilo och mådde toppen.

Men missbruket lurade runt hörnet. Hon laborerade med hemsnickrade godislöften som innebar att hon bara fick äta förpackat godis, inte lösgodis.

Påsken 2011 hände det som kastade henne rakt tillbaka i missbruket igen. Hon deltod i en tävlig i en loka matbutik och vann storvinsten – ett påskägg med fyra kilo godis.

– Det finns en bild på mig när jag står och poserar med ägget här på verandan. Jag tänkte, jag ska bara äta godis lite nu över påsk. Sen är det slut. Jag började äta och slutade inte förrän 2014. Sockret bara smälte ner i min lilla konstgjorda mage, säger hon.

Som ett brev på posten sköt vikten i höjden igen.

– Jag kände ett sådant självförakt. Jag tänkte att här har jag  stympat min magsäck på landstingets betkostnad. Ändå går jag upp 20 kg.

Så kom till slut sakta insikten.

– Jag insåg att jag skulle bli sjuk till slut. Men jag ville ju bli gammal. Se mina barn bli vuxna.

En natt bestämde hon sig helt sonika för att göra slut med sockret.

– Det var som en skilsmässodrama i mitt inre. Sorgen vällde över mig, säger hon.

21 dagar av abstinensbesvär krävdes för att hon skulle bli fri.

– Det var fruktansvärt. jag hade huvudverk och luktade aceton ur munnen. Jag nästan svettades för att inte åka in på någon mack och köpa lösgodis.

Men efter 21 dagar kom lugnet och belöningen – en vikt nedgång som sedan pågick succesivt i flera år.

– Men den här gången såg mina bröst ut som använda melittafilter.

En bröstoperation blev svaret. Något hon har fått kritik för eftersom hon samtidigt säger att hon inte vill bidra till vikt- och kroppsfixering.

– Det gör mig arg när man säger att jag är en dålig förebild. Genom att du har opererat dina bröst visar du att man inte duger som man är. Jag tycker att det är tvärt om. Jag visar att man kan förändra saker i sitt liv. Jag har diskuterat det här mycket med min dotter som är 16 år och hon förstår hur jag tänker, säger hon.

Louise har ändrat sin kost radikalt sedan den där natten. Nu äter hon inget socker, inga snabba kolhydrater och dricker inga söta drycker. Barnen vill hon dock inte påverka.

– Jag vill inte pådyvla dem något. Vill min son ha klyftpotatis får han det.

Påskägg blir det också till barnen.

– Fast jag kan inte köpa dem. Det är en för stark trigger för mig, säger hon.

För sockerberoende finns där hela tiden – trots den nya livsstilen.

– Jag gör ett aktivt val varje dag. Jag väljer min hälsa. Många tror att det är tråkigt. Men jag har jätteroligt. Jag unnar mig, jag unnar mig att må bra, jag unnar mig en sockerfri påsk. Jag vet att jag låter litet som floskelbingo. Men det här är ju något jag gjort själv. Jag är stolt över det.

 

Fakta

Louise Hafdell

Bor: I Västra Bällsta

Familj: Make Niklas, 52 år, Dotter Alexandra 16 år, Son Sebastian 13 år Två vuxna bonusbarn, Linda och Emil.Hunden Douglas

Gör: Bloggar, instagrammar och föreläser om sin viktresa och sitt sockerfria liv.  Syfte: ”vill bidra till samhällsdebatten med mina erfarenheter kring kost, vikt och hälsa”.

Fakta

Tips på sockerfria påskägg

  • Presentkort på ansiktsbehandling
  • Ostknappar
  • Viltchips
  • Läppstift
  • Presentkort på biobesök
Fakta

Louises värsta sockertriggers

Rosa skumsvampar

Singoallakex

Geléhjärtan

Estrellas dillchips

”Det är mina värsta triggers.  Det kommer små återfallsrisker hela tiden. Jag jobbar för att inte falla.  Men det är så härligt att kunna välja”.