Goda Snapptunagrannar i 50 år

Nybyggarna i Snapptuna är fortfarande kära grannar efter femtio år i Vallentuna.
Roland Edbom, Curt Larsson, Roland Lagerkvist, Inga Lagerkvist, Harriet Edbom,Kate Larsson
De byggde själva sina hus i Snapptuna. Blev vänner för livet.
Nu har de varit goda grannar i ett halvsekel.

Där Snapptuna ligger i dag fanns från början mest åkermark. Men 1967 var det inflytt i radhusen och året därpå i villorna, som oftast ägarna uppförde själva.

– Vi bodde på Lidingö då, berättar Kate Larsson. På kvällarna åkte min man Curt hit efter jobbet för att bygga på huset. Han kom hem vid elva eller halv tolv på kvällarna. Jag fattar inte hur han orkade.

Åren går fort nu

Inga Lagerkvist

Hon tar fram ett album med svartvita foton där Curt murar grunden medan dottern ser på.

– Vi flyttade in i januari, berättar Inga Lagerkvist. Sen fick jag min son Claes den 1 april. Jag tror han var den första som föddes härute. Han är 50 år. Åren går så fort nu. Det sa min mamma jämt. ”Vänta så ska du se hur fort det går när man blir äldre”.

Nybyggarna i Snapptuna är fortfarande kära grannar efter femtio år i Vallentuna.

Ur Curt och Kate Larssons familjealbum.

Umgänget växte fram med tiden. De första åren gick barnen först och när de blev lite större bildades en livaktig idrottsförening, Snapptuna IK. Den hade sektioner för alla möjliga sporter. Volleyboll, orientering, skidor, fotboll och friidrott. Runt matcher och träningspass lärde både barn och vuxna känna varandra.

Nybyggarna i Snapptuna är fortfarande kära grannar efter femtio år i Vallentuna.

Harriet Edbom, 92, har bott i Vallentuna sedan 1927. Hennes man var snickare och byggde huset hon bor kvar i.

– Vi hade ungdomsverksamhet och en massa grönytor att vara på. Det är klart att det blev mycket kontakter i området då, säger Roland Lagerkvist.

När barnen flyttat hemifrån fanns det mer tid och de började träffas oftare. 30 år efter inflyttningen tog Roland Edbom, son till Harriet, initiativ till en jubileumsfest. Och sedan har umgänget fortsatt med fler fester. Senast blev det 50-årsjubileum, återigen hos Harriet Edbom.

Nybyggarna i Snapptuna är fortfarande kära grannar efter femtio år i Vallentuna.

Villan är snart klar.
Harriet och Bengt Edboms hus tar form 1968. Ur familjen Edboms familjealbum som sonen Roland har scannat in.

Snapptunas veterangäng är inte bara grannar och goda vänner. De hjälper varandra med skjutsning, läkarbesök, skottning och att klippa gräset.

– Det är inte så svårt att be om hjälp om man känner varandra väl. Nu när det kommit hit mycket nytt folk är man tacksam över sina gamla grannar, säger Kate Larsson.

Nybyggarna i Snapptuna är fortfarande kära grannar efter femtio år i Vallentuna.

Fika i schaktmassorna för Harriet och Bengt Edbom.
Ur familjen Edboms familjealbum.

Under de 50 år de hunnit bo i Snapptuna har förstås en hel del förändrats.

Förr kom både fiskbil och grönsaksbil en gång i veckan.

– Och ett tag bar det sig att driva mataffär här. Nu handlar vi i Arninge eller i Vallentuna centrum, säger Kate Larsson.

Kanske har också stämningen i området förändrats.

– Människor hälsar inte alltid längre, säger Harriet Edbom. Och alla grönområden försvinner. De bygger överallt nu. Det var ju landet här förut. Kor och hästar.