Gör en skräcktur i t-banan

Micke Klingvall, Helena Karlsson, Jonas Modig och Zandra Hällström i pjäsen om ett gäng som hamnar på ett tunnelbanetåg som skenar genom natten mot Kymlinge station.
Micke Klingvall, Helena Karlsson, Jonas Modig och Zandra Hällström i pjäsen om ett gäng som hamnar på ett tunnelbanetåg som skenar genom natten mot Kymlinge station.
Är du över 30 kanske du minns Silverpilen, tunnelbanetåget i silver. Runt det spanns myter om döda passagerare och ett lok utan förare.

På Spårvägsmuseet kan du snart se en skräckföreställning om det mystiska tåget.

Helena Karlsson och Zandra Hellström skulle först göra en föreställning om Simon & Garfunkel. Men manuset svällde och det blev dags att ta fram yxan. Kvar fanns vad som såg ut att bli en skräck­föreställning som utspelade sig på en tågstation. Och skräck gillar de båda två.

Det blev en pjäs om den mystiska Silverpilen, tåget i omålad aluminium som rullade på t-banenätet när de var unga. Premiären äger rum nu på torsdag.

– När jag gick i högstadiet var jag mycket i tunnelbanan. I vårt gäng pratade vi mycket om Silverpilen och byggde upp en spänning kring den. Jag minns hur jag en dag stod på perrongen när det kom ett silverfärgat tåg. Jag var så uppskrämd att jag tyckte att passagerarna såg döda ut, säger Helena Karlsson.

Går man ut på nätet kan man läsa massor av historier om det mytomspunna tåget. De flesta går ut på att någon stiger på tåget och sedan upptäcker att de andra passagerarna har ovanligt död blick.

Tåget stannar vid Kymlinge mellan Akalla och Hallonbergen. En station som byggdes när det fanns stora planer på ett kontorsområde på Järvafältet men som aldrig öppnade.

Passagerarna kliver av. Men stationen Kymlinge har inga utgångar. Den som steg på tåget kommer aldrig därifrån.

Pjäsen ska spelas i en tunnelbanevagn på museet. Publiken kommer att sitta på bänkarna medan skådespelarna rör sig runt dem.

Passagerna på Spöktåget är döda. Men de är inte zombier, framhåller ensemblen.

– En zombie vet ju om att den är död. Det vet inte de som åker på tåget, säger regissören och skådespelaren Jonas Larsson

– Ibland förstår de. Men precis när de kommit på det glömmer de bort det igen, säger Helena Karlsson.

De är nyfikna på hur publiken ska ta emot pjäsen.

– Man kan vara van vid att se skräck på film. Men det blir en annan upplevelse när den gestaltas på teatern. Det blir mer på riktigt, för på bio är det bara platt. Här kommer du så nära och kan till och med känna hur vi skådespelare luktar, säger Micke Klingvall.

Så vad är det som händer under föreställningen?

Helena Karlsson drar med fingret över munnen.

– Det säger vi inte. Men det är en konst att skrämmas och den konsten besitter vi. Så det lovar vi att göra. Men vi kommer absolut inte att gå över gränsen, säger hon.

Tåget byggdes 1964 och har ett hölje av omålad aluminium. Det åtta vagnar långa sättet var det enda i SL:s tågpark, resten var gröna eller blå. Det togs ur trafik 1995.

I folklivsforskaren Bengt af Klintbergs bok Råttan i pizzan finns historien om Silverpilen med. Han ser den som en variant av legenden om den flygande holländaren, spökskeppet som osaligt seglade runt på de sju haven sedan.

Pjäsen spelas på Spårvägsmuseet fram till den 17 maj.

Det är en konst att skrämmas och den konsten besitter vi.helena karlsson skådespelare