Göra gott är som knark – rena dopaminduschen

Att göra gott är en njutning – och beroendeframkallande, menar professor Stefan Einhorn.
Att göra gott är en njutning – och beroendeframkallande, menar professor Stefan Einhorn.
Det är saligare att giva än att taga – så står det i Bibeln, och det är faktiskt sant.
Den som gör gott aktiverar lustcentrum i hjärnan och får en rejäl dos dopamin.
– Fler borde prova på! Det är beroendeframkallande, säger Stefan Einhorn, professor vid Karolinska institutet.

” Jag går inte med på hur det ser ut.” ”Jag får träffa ungdomar från hela världen.” ”Det är roligt och givande.”

Det är några kommentarer från de volontärer som Mitt i träffat.

Alla berättar de om viljan att göra en insats för andra, att göra skillnad.

– Jag gratulerar dem till att ha valt en sysselsättning som gynnar både dem själva och deras medmänniskor, säger Stefan Einhorn, professor i molekylär onkologi vid Karolinska Institutet.

Han är också författare, och hans senaste bok heter just Konsten att göra skillnad.

– Mänskligheten balanserar på en knivsegg. Antingen har vi en fantastisk utveckling framför oss, eller så förstör vi alltihop. Jag vill bidra till att de goda krafterna tippar över.

Godheten överlever

Stefan Einhorn förklarar att människan i sin konstitution är programmerad att samarbeta och vara generös, egenskaper som premierats under evolutionen och gjort att människosläktet överlevt.

Men i så fall skulle ju inga onda finnas kvar?

– Uppenbarligen har det varit en överlevnadsvinst för folkgrupper med enstaka destruktiva individer. Och vi har alla mörka egenskaper i oss, säger Stefan Einhorn.

En njutning

När vi gör goda gärningar aktiveras de delar i hjärnans mesolimbiska system som bland annat producerar dopamin, så att gärningarna blir lustfyllda upplevelser.

– God mat, sex, eller narkotika, har samma effekt. Man tjänar själv på att göra goda gärningar, eftersom man njuter av det. Fler borde prova på! Det är beroendeframkallande.

Så motivet till att göra gott är egoistiskt?

– Det är få handlingar som helt saknar egoistiska motiv. Men det spelar ingen roll om man skänker pengar till välgörenhet för att dämpa sitt dåliga samvete, eller på grund av religiösa tankar om bestraffning. I stort sett alla drivkrafter är legitima så länge handlingen är god, säger Stefan Einhorn.

Identifikationen viktig

Han tror inte att belöningssystemet gör någon skillnad på om man skänker pengar eller själv aktivt gör en insats.

Däremot ökar vår benägenhet att göra en god gärning om hjälpen går till en specifik individ och handlingens konsekvenser blir tydliga.

– Det är viktigt att kunna identifiera sig med den som behöver hjälp, som man ju gör i till exempel fadderverksamhet, säger han.


Vill du bli volontär?

Här hittar du listan med fler tips på organisationer som söker goda krafter: