Fika och grammatik öppnar dörren till Värmdö

På språkcafét i Gustavsberg får nyanlända hjälp med svenskan.
På språkcafét i Gustavsberg får nyanlända hjälp med svenskan.
Att lära sig ett nytt språk mitt i livet kräver mod. Men även böcker, en del fika och någon att prata med. Varje torsdag fylls biblioteket i Gustavsberg av nyanlända svenskar som vill lära sig.
– Jag vill prata, säger Ahmad Almasni.

AP-fonden, skribent och samordna. Orden som dyker upp på Ahmad Almasnis mobilskärm är minst sagt slumpmässiga. Med hjälp av en app och barnböcker har han försökt lära sig det nya språket.

– Men det är svårt. Speciellt när folk pratar snabbt. Och så har jag lite svårt med uttalet, säger han.

Varje torsdag fylls Runda huset av nyanlända som vill lära sig svenska. Till vänster: Ahmad Almasni och Abduljalil Alajil. Foto: Anna Z Ek.

Flydde kriget i Syrien

Ahmad Almasni var mitt i livet med bra jobb när han och hans familj tvingades lämna kriget i Syrien. De hamnade i Sverige och till sist Gustavsberg.

Nästan varje torsdag besöker han språkcafét i Runda huset. Här finns volontärer från Röda korset som i tre timmar hjälper honom och andra nyanlända med språket.

– Den sista tiden har det blivit fler och fler. Vi fyller upp hela biblioteket. Och så har vi trevligt, säger Christina Persson.

Genom vanliga samtal, både mer formellt och under fikapauser, lär hon ut svenska.

– Vilken svårighetsgrad jag lägger det på beror på allas olika bakgrunder och hur långt de har kommit med svenskan. Någon som är jättebra är killen här, säger hon och pekar.

Ghebrekidus Ghide och Christina Persson läser i en bok om Sverige. Foto: Anna Z Ek

Några stolar bort sitter Ghebrekidus Ghide, 27. Han ler och nickar.

– Jag gillar svenskan. Och jag gillar Värmdö. Det är stor skillnad från Hedermora där jag bodde innan. Här är det så nära stan, säger han.

Det bästa är att jag kan prata här och känna trygghet

När han inte praktiserar på Ungkulturhuset Gurraberg besöker han språkcafét.

– Det är jättebra. Det är inte så stressigt och man känner igen alla. Det bästa är att jag kan prata här och känna trygghet, säger han.

”Svenskar pratar inte med varandra”

Om Ghebrekidus Ghide fick önska skulle fler Värmdöbor öppna upp lite.

– Jag vill prata mer svenska men svenskar verkar inte prata med varandra och de pratar inte med mig. När jag åker buss till Slussen så säger ingen någonting. I mitt hemland Eritrea vände till och med chauffören på huvudet för att vara med och prata! säger han.

Ahmad Almasni hoppas att han snart kan börja jobba igen.

– Och för det behöver jag prata, massor, hela tiden, säger han.