Gravar som inte måste skötas ökar i söderort

Bo Jarleryd vid föräldrarnas grav på Brännkyrka kyrkogård.
Bo Jarleryd vid föräldrarnas grav på Brännkyrka kyrkogård.
Bo Jarleryd vid föräldrarnas grav på Brännkyrka kyrkogård.
Bo Jarleryd vid föräldrarnas grav på Brännkyrka kyrkogård.
Tusentals ljus tänds på kyrkogårdar i helgen. Hälften av alla som begravdes i söderort i fjol ligger i minneslundar.
Och intresset för olika typer gravar som sköts av kyrkogårdsförvaltningen ökar.

Solen lyser upp gravarna på Brännkyrka kyrkogård i Älvsjö. Bo Jarleryd, 85 år, är på plats för att plantera ljung och tända ljus på sina föräldraras och sin hustrus gravar.

– När man är så pass gammal som 85 år följer man gamla traditioner. Min hustru dog i somras och för oss båda är det kremering med urnsättning som gäller. Min hustru har en egen grav där borta och där ska jag ligga också. Jag brukar komma hit till alla helgona och göra fint på de gravar jag har här, säger han och tänder ljuset på föräldrarnas grav.

Men allt färre tycker att de har tid eller möjlighet att besöka sina anhörigas gravar. Förra året begravdes 3228 personer på någon av Stockholms stads kyrkogårdar i söderort. Av dem begravdes 1589 i en minneslund. Och intresset ökar stadigt för askgravplatser och askgravlundar, där askan grävs ner på en specifik plats och de anhöriga får vara med vid tillfället.

– Vi sköter om graven därför är den så populär. Askgravplatser finns på Skogskyrkogården och Brännkyrka kyrkogård och vi har haft en väldigt stor åtgång på dem så vi har fått bygga ut efterhand. För fyra år sedan invigde vid en askgravlund på Sandsborgs kyrkogård och det är även ett stort intresse för den. De här gravskicken har fått ett väldigt stort genomslag, säger Mats Larsson, direktör på kyrkogårdsförvaltningen i Stockholms stad.

Bo Jarleryd gör i ordning sina föräldrars grav.  Foto: Anna Z Ek

2012 bestämdes att det får ta max en månad från man dör tills man begravs. Och för stadens gravplatser är det inget problem. Den stora utmaningen är att hitta gravplatser till alla religioner.

– Vi är enligt begravningslagen skyldiga att tillhandahålla platser för olika religioner så vi har inrättat olika gravkvarter på begravningsplatserna, säger Mats Larsson.

På Skogskyrkogården finns exempelvis särskilda kvarter för grekisk-ortodoxa kristna, katoliker, mandeer, bahaier och muslimer. Samtliga vill ha kistgravar utformade på ett speciellt sätt. Men nu är det fullt i kvarteren för muslimer och mandeer. Så de får istället begravas på Strandkyrkogården i Skrubba.

Kistgravar är annars ovanligt på kyrkogårdarna i söderort idag, 90 procent  kremeras.

Strandkyrkogården är särskild populär bland buddhister, sikher och hinduer.

– Där har de egentligen mest ceremonier, det är inte så många gravsatta utan de vill ofta ha med sig urnan hem och strö askan på någon viktig plats, säger Mats Larsson.

Judarna har valt att inte ha några egna kvarter på stadens kyrkogårdar. Istället har de en egen kyrkogård i norra Sköndal.

– Vi vill att begravningen ska ske fort helst inom en till tre dagar. Sedan vill vi att man ska vara begravd för evig tid, säger Anna Nachman på judiska församlingen.

En annan stor utmaning för kyrkogårdsförvaltningen är att lösa konflikter mellan anhöriga som inte är överens om var eller hur den döda ska begravas. De har fått anställa en handläggare som jobbar enbart med det.

– Tvisterna har ökat dramatiskt de senaste åren. Först försöker vi medla och utröna vad den döde själv har velat. Om man inte vet det så försöker vi utröna vem som har haft mest anknytning till den avlidne, säger Mats Larsson.

Fakta

Så många begravdes i söderort 2016.

Skogskyrkogården, Gamla Enskede/Enskededalen  2617

Sandborgskyrkogården, Gamla Enskede 174

Brännkyrka kyrkogård, Älvsjö 243

Västberga begravningsplats, Västberga 88

Strandkyrkogården, Skrubba 106

Söderledskyrkans kolumbarium, Hökarängen, 13

Uppenbarelsekyrkans kolumbarium, Aspudden, 27

Stora Sköndal begravningsplats. 22.

Judiska församlingens begravningsplats, Sköndal, 50

Källa: Stockholms stad, Svenska kyrkan, Stiftelsen Stora Sköndal och Judiska församlingen

Hur vill du bli begravd?

Birgitta Forsberg, 79 år, som besöker familjegravar på Skogskyrkogården.
–  Jag vill inte ha någon grav utan vill att askan ska strös i en minneslund. Folk får mindre och mindre tid och jag vill inte belasta mina barn med oket att gå till en grav. Man kan minnas ändå genom att tända ljus i kyrkan eller hemma.
Eugenya Purits, 75 år, besöker familjegravar på Judiska begravningsplatsen i Norra Sköndal.
– Jag är judinna, men inte väldigt troende. När min man dog så blev han kremerad och vi spred hans aska i havet. Jag vill följa honom. Vi seglade mycket tillsammans och hade mycket fint där.
Gunvor Jansson, 84 år, besöker familjegravar på Sandsborgs kyrkogård.
– Jag vill ligga här vid min man och mina svärföräldrar som jag tyckte mycket om. Jag ska kremeras och ha en urna. Det var enkelt att komma fram till, dels tar minst plats och det känns bättre att bli kremerad än att bli uppäten av maskar. Jag tror att mina barn också gillar det.