Grimsta har fått en egen Grammiskung

Erik Lundin kunde inte sluta le under Grammisgalan.
Erik Lundin kunde inte sluta le under Grammisgalan.
Erik Lundin.
Erik Lundin.
Förra veckan blev Grimstabon och rapparen Erik Lundin Grammis-galans största vinnare med två priser.

– Jag kunde inte sluta smila, jag log mig igenom hela kvällen, säger han.

”Jag ville bli kändis

ända sen Pampers

sen jag låtsades skåla med Champis

har jag drömt om en grammis”

Så lät det i tv-rutan i november förra året när Erik Lundin rörde programledaren Hiba Daniel till tårar med sin tio minuter långa a capella-rap.

Nu har grammisdrömmen slagit in. I onsdags förra veckan tog Erik Lundin emot grammisar i två kategorier för sin kritikerrosade EP ”Suedi”, årets hiphop/soul och årets textförfattare.

Hur kändes det?

– Det kändes som att vara nominerad till två grammisar och sen vinna dem. Precis så som det känns kändes det, säger en lycklig Erik Lundin.

Han ler när han berättar om gårkvällen.

– Jag kunde inte sluta ha det här smilet, jag log mig igenom hela kvällen.

Lokaltidningen Mitt i träffar honom i en liten skrubb backstage på Debaser Medis. Det är dagen efter grammisgalan, 20 minuter innan han ska inviga filmfestivalen CinemAfrica och en timme innan han måste ta en taxi vidare till Bromma flygplats för att hinna med flyget mot Åre och nästa spelning.

Schemat är fullspäckat, hans turné ”E du dum Suedi” tillsammans med Michel Dida fortsätter under våren. Vid sidan av musiken jobbar Erik Lundin på ett flyktingboende och på en förskola i Hässelby. Han hoppas kunna fortsätta med det.

– Jag skulle ha svårt att släppa förskolan, det ger mig så mycket inspiration att jobba där. Det är 18 barn med 16 nationaliteter, säger han och berättar att de får honom att tänka på sin egen barndom i Rinkeby.

Grammisstatyetterna finns nu i lägenheten hemma i Grimsta.

– Jag har ställt dem på skrivbordet i mitt rum, så det räcker med att jag vänder blicken dit så ser jag dem, säger Erik Lundin och skrattar vid blotta tanken av att de står där.

Han tittar ner på sina händer och greppar om ett osynligt föremål i luften. Det är grammisstatyetten för årets textförfattare som han tänker på, utmärkelsen som han är särskilt stolt över.

– Jag stod och höll i den så här länge i går, jag var tvungen att bränna fast bilden i mitt minne för att förstå och komma i håg att det verkligen har hänt!

Se Erik Lundins hälsning till västerortsfansen: