Grönskan döljer p-förbudet

Ser du skylten? Den finns faktiskt där – skylten om parkeringsförbud. Väl dold bakom träd och buskar.
Ser du skylten? Den finns faktiskt där – skylten om parkeringsförbud. Väl dold bakom träd och buskar.
Skrymmande träd och buskar kan skymma både sikt och vägmärken.

På trafikkontoret uppskattar man om Sollen­tunaborna hjälper till med tillsynen – och ännu hellre löser problemen själva.

Så här i slutet av sommaren är häckar och buskar som frodigast. Det innebär också att sikten i korsningar är som sämst.

Ibland kan hela skyltar sväljas av vildvuxna busksnår, som på Utsiktsvägen i Nytorp.

För Mia och Stig-Olof Olofsson som bor i området är det ett steg i fel riktning.

– Vi har haft mycket problem med parkerade bilar här på gatan. De parkerar hur som helst så man kommer knappt fram. Vi bråkade lite med kommunen om det här, och då satte de upp en skylt med p-förbud för några år sedan, berättar Mia Olofsson.

För ett par veckor sedan upptäckte Mia och hennes man att skylten verkade ha försvunnit. Men efter en ordentlig titt visade det sig att den helt och hållet drunknat i det täta lövverket från träden i korsningen.

– Man kan undra om den gör någon nytta där, säger Mia.

I ett mejlsvar till Mia och Stig-Olof skriver trafikkontoret att kommunen har så många skyltar att de inte kan kontrollera alla, och att de därför uppskattar att privatpersoner hör av sig och påpekar när grönskan tagit över­handen.

Ansvaret att hålla efter träd och buskar så att de inte skymmer sikt eller vägmärken ligger alltid på fastighetsägaren.

Trädet som slukat skylten på Utsiktsvägen står dock utanför villatomtens staket.

– De skrev att de skulle skicka ut någon att åtgärda den här skylten, berättar Mia.

Niklas Rousta på trafik- och fastighetskontoret uppger att vildvuxna träd och buskar är ett vanligt problem.

Men oftare handlar anmälningarna till kommunen om skymd sikt i korsningar än övervuxna vägmärken.

Samtidigt har kommunen begränsade möjligheter till handgripliga åtgärder – om det handlar om privat mark.

– Vi har inga rättsliga möjligheter att åka ut och klippa ner en skrymmande häck, det skulle vara egenmäktigt förfarande.

I stället skickar man ut ett brev med information till berörda fastighetsägare.

Och enligt Niklas Rousta kan det även finnas en annan väg att gå:

– Som privatperson skulle jag ha ett trevligt samtal med min granne om problemet. Möten mellan människor brukar lösa de flesta problem, man behöver inte alltid gå via kommunen.