Grus i maskineriet för Grönstas skidspår

Snökanonerna är laddade och klara för att avfyras. Lasse Dahlstedt, Jan-Ole Österback och Robert Eklann tror att längdskidspåret gjort av konstsnö blir en succé. Foto: Chris Anderson
Snökanonerna är laddade och klara för att avfyras. Lasse Dahlstedt, Jan-Ole Österback och Robert Eklann tror att längdskidspåret gjort av konstsnö blir en succé. Foto: Chris Anderson
Lidingö ska få sitt första längdskidåkningsspår gjort av konstsnö.

Men problem har uppstått. De två snökanonerna på Grönsta gärde får inte tillräckligt med vatten för att kunna avfyras.

Lidingös första konstsnöbana någonsin håller på att anläggas på Grönsta gärde. Den ska vara en och en halv kilometer lång och ha tre, fyra spår i bredd med möjlighet att skejta mellan spåren.

– Det här är ett bra ställe. Snökanonerna stör inte så många och området är inte naturskyddat, säger Tomas Tapper som är en av initiativtagarna till spåret.

Förhoppningen var att spåret skulle vara klart till helgen. Men så blir det inte.

– Det har bokstavligen gått grus i maskineriet. Vi har lagt ut en 450 meter lång slang som tar vatten från Grönstaviken. Men det har kommit in grus och is i slangen och vattnet kommer inte fram. Vi har bara fått ihop några kubikmeter snö.

De senaste dygnen har en grupp jobbat intensivt med att få allt att fungera.

– Vi hoppas att det ska gå bra, säger Tomas Tapper. Men vi avbryter arbetet på lördag (i morgon) om vi inte lyckas.

Det är Tomas Tapper och några klubbkompisar från IFK Lidingö SOK står för anläggande och underhåll av spåret. Kommunen har skjutit till pengar, och Svenska skidförbundet har lånat ut två snökanoner som annars används för att tillverka snö till Slottssprinten.

Minst minus tre grader krävs för att tillverka snön som håller mycket bättre än natursnö. Kanonerna slukar 500 liter vatten i minuten vardera och sprutar ut 1 000 liter snö i minuten. Snön samlas i högar som en lastmaskin transporterar ut i spåret.

IFK Lidingö SOK har kommit på en fiffig metod att ta vatten från Grönstaviken och leda det till kanonerna. Man använder sig av dräneringsrör som redan finns nedgrävda på gärdet för Lidingöloppets skull.

En lång fiskelina med ett flöte skickades genom rörsystemen. När linan och flötet kom ut i andra ändan kunde de fästas till vattenslangar som drogs genom rören.

En av entusiasterna bakom konstsnöspåret är Lasse Dahlstedt. Han håller tummarna för att spåret på Grönsta gärde ska bli verklighet.

– Det är så frustrerande att inte kunna åka, särskilt när det är kallt men ändå barmark.

Dahlstedt är 78 år, men det hindrar honom inte från att åka skidor så ofta han kommer åt. Han var Lidingö SOK:s spåransvarige åren 2000-2013. För 50 år sedan arrangerade Lasse Dahlstedt den första skidtävlingen i den då nystartade mångkampen Motionspokalen.

Han minns gärna de riktigt snörika vintrarna.

– Vintern 1965-1966 är den bästa. Då hade vi snö från mitten av november till sista dagarna i april.

2013-2014 var också en kanonvinter.

– Då var vi 15 man som var ute och spårade i totalt 300 timmar vid Grönsta, golfbanan, Elfvikslandet, Långängen, Kottla och Sticklinge. Räknar man ihop det fanns sex mil spår.

Fakta

Grönstavikens vatten blir snö

Längdskidåkningsspår tillverkade av konstsnö blir allt vanligare.

Nu planeras det första på Lidingö. En spårad bana på en och en halv kilometer ska finnas på Grönsta gärde.

Två snökanoner ska tillverka snön som forslas ut med lastmaskin. Vattnet tas från Grönstaviken och går i slangar till pumpen på gärdet. I nuläget har dock kanonerna tystnat på grund av att slangarna korkats igen av grus och is.

Det måste vara minst tre grader kallt för att tillverka konstsnö. Kanonerna drar vardera 500 liter vatten i minuten och tillverkar under den tiden 1 000 liter snö.