Min lokala hjälte

Han gör eget snus i köket

Andreas Meijer tillverkar eget portionssnus hemma i köket i Sollentuna. Det är lite knep och knåp – varje portionspåse stoppas med egenfermenterad ­tobak och förseglas en och en med plattång.
Andreas Meijer tillverkar eget portionssnus hemma i köket i Sollentuna. Det är lite knep och knåp – varje portionspåse stoppas med egenfermenterad ­tobak och förseglas en och en med plattång.
En riskokare, en plattång och ett metodiskt sinne – med enkla medel gör Sollentunabon Andreas Meijer sitt eget snus hemma i köket.

– Det är precis som att laga mat, säger han.

Första gången Andreas Meijer provade att snusa var han tretton och år och kräktes som en kalv.

I dag tillverkar han sitt eget, men med konnässörens känsla för stil och smak.

Anderas liknar det vid matlagning – man provar sig fram tills det blir som man vill ha det.

– Jag brukar göra egen müsli, det är ungefär samma sak.

Det började med att Andreas svåger bryggde sitt eget öl, och de undrade: kan man inte göra sitt eget snus också?

– Det var insikten att man kan göra portionssnus som fick mig att börja. Och pengarna man sparar –det kostar fem, sex kronor dosan att göra eget. Dessutom blir det mycket godare!

Lika viktigt som att kalibrera smaksättningen är det att lyckas med själva grundsatsen. I en vanlig riskokare med övertejpat lufthål fermenterar Anderas en blandning av tobaksblad, vatten och salt tills bladen har skiftat färg till mörkbrunt eller nästan svart. Det kan ta två dagar. Eller sex.

– Det svåraste är att veta när det är klart, men det är som med bröd – man lär sig att se det.

Nästa steg är att blanda i natriumkarbonat löst i vatten, det frigör nikotinet i tobaken.

– Man måste blanda otroligt noga, annars bränner man sig under läppen. Jag använder en stavmixer, berättar Andreas.

Lite fuktighetsbevarande medel gör att snuset inte torkar ut, och en gnutta potatismjöl gör det krämigt. Sedan är det bara att krydda. Till jul brukar Andreas gör en sats med kanel, kardemumma, nejlika och ingefära men till vardags är det andra paletter som gäller.

– Enbär är supergott, och liquid smoke. Jag testade med tranbär, men det var ingen hit, berättar Andreas.

Snuset är färdigt, men för Andreas som inte gillar rinnande lösprillor återstår ett sista steg.

– Jag brukar lyssna på någon podcast och sätta mig och stoppa.

Vid köksbordet hemma i lägenheten i Sollentuna klipper Andreas­ isär portionspåsarna och fyller dem med nybakat snus – som i sin tur fyller köket med en tung doft av blöt tobak.

Kolven i den för ändamålet avsedda plastsprutan höll inte måttet; i stället trycker han ut de bruna klickarna genom röret med bult som han har tejpat till rätt tjocklek. Och i stället för att vika ihop påsens öppning, som det står i instruktionerna, förseglar han den med hjälp av en plattång.

– Jag har köpt en egen, att låna sin sambos rekommenderas inte, säger Andreas.

Andreas har gjort eget snus i två år nu – och det senaste året har han bloggat om det. Intresset är stort; allt fler läsare kommenterar inläggen eller ber om råd.

– Det är många svenskar utomlands som läser bloggen. De kanske inte får tag på snus där de bor, gissar Andreas.

En läsare skickade en påse tobaksfrön med posten, något som fått Andreas att höja ambitionsnivån ytterligare.

– Nästa år blir det snus på egenodlad tobak.

1) Tobaken fermenteras i riskokare.

Det svåraste är att veta när det är klart, men det är som med bröd – man lär sig att se det.

Fakta

Började som billigt substitut för tuggtobak

På Columbus resa till Amerika upptäckte en munk hur indianska präster drog in ett pulver med ­tobaksblad i näsan.

Det torra luktsnuset började användas i Europa under mitten av 1500-­talet, men det var först när den franska drottningen Katarina av Medici botade sin migrån genom att snorta krossade tobaksblad som luktsnuset blev populärt.

Den franske ambassadören i Portugal, Jean Nicot, som givit drottningen rådet, blev så förknippad med bruket av tobak att Linné uppkallade plantan efter honom (Nicotiana).

Det våta snuset introducerades i Sverige i början av 1800-talet som ett billigare subsitut till den dyrbara tuggtobaken.

Källa: NE/Wikipedia