Han har sett Vasastan förändras

Christer Themptander köpte lägenheten bredvid sin bostad och gjorde om den till ateljé. Här i köket finns två kopiatorer men inte längre någon spis.
Christer Themptander köpte lägenheten bredvid sin bostad och gjorde om den till ateljé. Här i köket finns två kopiatorer men inte längre någon spis.
Det här satiriska märket brukar Christer klistra bredvid ett vanligt kungafrimärke när han ska skicka brev.
Det här satiriska märket brukar Christer klistra bredvid ett vanligt kungafrimärke när han ska skicka brev.
Illustration ur boken ”Kontakt sökes” från 2001.
Illustration ur boken ”Kontakt sökes” från 2001.
Affischen ”Vi glömmer aldrig Wounded Knee”.
Affischen ”Vi glömmer aldrig Wounded Knee”.
På 70-talet var Vasastan fullt av vänsterfolk som delade ut Ny Dag utanför Systemet på Karlbergsvägen och ordnade kulturfester i Vasaparken.

Konstnären Christer Themptander var en av dem. Han har bott här i snart ett halvsekel och håller fast vid sina ideal.

Vanadisplan

Affischer, foton, tavlor och lappar med roliga sentenser täcker både väggar och tak i ateljén. På två skrivbord ligger papper, pennor, tejp, saxar och skalpeller. Men någon dator syns inte till. Christer Themptander säger att han är väldigt analog och att det han gör gärna får se lite kantstött ut.

Han har bott och arbetat här sedan 1967 och kunnat se sin stadsdel förvandlas. Sjuans spårvagns skramlade förbi nere på Vanadisplan. I husets ettor och tvåor hade det bott familjer vars barn flyttat hemifrån när han kom dit.

– Grannarna var måna om att vi inte skulle stöka till när vi kom med barnvagnen. Men det var fler hyresrätter så det var mycket mer blandat folk i området. Med bostadsrätterna blev det helt andra människor.

En annan skillnad är att de ungdomar som flyttade in i huset kunde göra det med egna pengar. Nu har priserna blivit så höga att föräldrarna får gå in och hjälpa till.

Och inte minst var samhällsklimatet ett annat. I det senaste valet fick Vänsterpartiet fyra procent i Västra Matteus, medan Moderaterna fick 40 procent. I riksdagsvalet 1973 fick VPK 10 procent i Matteus.

– Jag har en känsla av att vi var fler vänstermänniskor på 70-talet. Framför allt syntes vi mer. VPK ordnade kulturfester i Vasaparken med artister, lotteri och småbutiker som hade stånd.

Han hörde själv till de aktiva medlemmarna i partiets Vasa Birka-avdelning. Bidrog med material till partiets tidning Ny Dag och kunde stå och sälja den utanför det Systembolag som då fanns på Karlbergsvägen.

Tiden var en annan, men frågorna de drev liknar dagens.

– Vi tyckte inte om att stan byggdes för bilarna, hela Klara revs ju för att man tänkte att det var framtiden med stora boulevarder och parkeringshus. Det var också då som konsumtionssamhället tog fart och vi protesterade mot det. Och man började diskutera bostäder. Det byggdes för lite, var skulle ungdomarna bo? Alla billiga rivningskontrakt försvann när man sanerade och rev de gamla husen.

Sedan länge är ölkaféerna utbytta mot mer fashionabla inrättningar. Få lägenheter har kvar de ursprungliga snickerier som bevarats hos Christer Themptander. Men det finns ändå små fickor av kontinuitet.

– Bor man i Vasastan så länge som jag gjort får man en stark lokal känsla. Man känner till vilka som jobbar på Konsum, i den gamla skoaffären vid Hälsingehöjden eller i cykelaffären på Birkagatan. Jag går inte dit bara för att köpa något utan för att prata.

Vasastadsborna har fått högre inkomster och högre utbildning än då.

– Jag tycker det är väldigt synd att det ska vara så dyrt att bo här. Många av de människor jag skulle vilja träffa på finns inte här längre. De som får barn stannar ett tag men sedan flyttar de till villa. Ganska unga människor kan tjäna grymt mycket pengar på sina lägenheter. Och det blir flottare bilar och jeepar. Det är inte samma känsla när folk omger sig så mycket med sin status.

Den som inte delar hans syn på världen och Vasastan kanske tycker att han låter som en bakåtsträvare.

Det stör inte honom så mycket

– Det hävdas hela tiden att man ska ligga i framkant. Men då vill jag hellre ligga i bakkant och säga emot. Är det här verkligen det enda sättet att leva? Kanske finns det andra sätt som är rimligare för världens fortlevnad än att skaffa ny mobil och ny bil varje år. Förut var jag uppkäftig och rebell, men nu ser vissa på mig som en sur gubbe. Det får man ta. I synnerhet när folk som är mindre än hälften så gamla som jag tycker att jag gör häftiga bilder.

Fakta

Konstnären bakom världsberömd affisch

Namn: Christer Themptander.

Bor: Vid Vanadisplan.

Gör: Konstnär och illustratör.

Bakgrund: Medverkat i undergroundtidningen Puss, drev Nationalgalleriet i Gamla stan. Affischen Vi glömmer aldrig Wounded Knee från 1971 har utsetts till en av de 121 bästa i västvärlden som gjordes 1965–2005. Gjort oräkneliga affischer och tidningsillustrationer samt 17 böcker.

Familj: Gift med Ingrid Fredriksson, dottern Yolanda Themptander.

Aktuell: Med utställning i Vänsterpartiets lokal på Sigtunagatan 11. Vernissage på lördag.