– Det finns inget bättre än att få människor att skratta, säger han.
Allt började när en vän tog med honom till en stand-up comedy club i England. Då tänkte han inte ens på komiker som ett yrke men gav det ändå en chans.
– Det var fyra personer och en hund i publiken. Och det var mycket improvisation, mitt enda minne är när jag satte mikrofonen i stativet och den åkte ner och folk skrattade, säger han.
Trots den trevande starten hände något i honom.
– Jag kände mig som om jag svävade över marken. Jag hade gjort en show.
Skämtar om det typiskt svenska
Nu har han hållit på i mer än 30 år och skämten, som nu är välförberedda, bygger mycket på observationer. De handlar framförallt om hur man som turist eller invandrare kan uppleva och förundras över vanor, beteenden och företeelser i en annan kultur. Det började med att han efter sina år i Nya Zeeland skämtade om livet i London. Men sedan han 2010 flyttade till Sverige är det vi som hamnat under hans lupp.
I tidigare shower har han skämtat om midsommarfirandet och det absurda i att dansa små grodorna runt en stång, han har lyft fram svenskarnas omedvetna oartighet, som innebär att många exempelvis inte säger tack när han håller upp dörren åt dem, och seden att kramas när man hälsar.
Ett tema i nya showen Tid för skratt är svenskarnas förhållande till alkohol.
– Jag vet inte vad som är värst här, att säga att man inte dricker kaffe eller att man inte dricker alkohol, säger Al Pitcher
Ett annat tema är rädsla och ”Om kriget kommer”
– Jag tror att alla kan relatera till den känslan. Men det är viktig att kunna skratta även i jobbiga tider.
Kör du samma skämt överallt eller anpassar du skämten till olika delar av landet?
– De är inte annorlunda, men när jag kommer till en ny stad så går jag alltid runt en timme för att se om det är något specifikt som sticker ut just där. Ser jag en affär som säljer peruker och snus så kan jag fånga upp det. Det är så viktigt att människor känner att jag verkligen är där på plats.
En sak han reflekterat över är bastubad.
– När jag åkte norrut så sa folk att bastu var ett så bra sätt att stressa ner, men jag kände inte alls så, det var jättevarmt och där satt jag i badbyxor medan ingen annan hade något på sig.
Vad skulle vara ett bra skämt i Skärholmen?
– Jag kan inte skämta om Skärholmen, folk skulle håna mig.
Men så kommer han på några saker.
– När jag går till Sätrabadet så har jag alltid hörlurar på mig. Folk cyklar där och jag hör dem aldrig så jag tänker att det är såhär allt slutar för mig, med en cyklist. Och så har vi utegymmen, jag älskar dem, men kanske i Los Angeles, inte här där det är minus nio på vintern.
Du har bott i Sverige i 14 år. Hur länge kan man ha ett utanförperspektiv på en kultur och när blir man en del av den?
– Jag tänker ibland att jag inte ska skämta om Sverige men jag hittar alltid något. Jag har inte växt upp här och har inte samma gemensamma minnen om ett visst tv-program eller när Sverige vann VM-brons i fotboll. Jag har min egen kultur. Stockholm är mitt hem men hur trevliga svenskar än är kommer jag alltid att känna mig som en outsider.