Han tar ton i Lönneberga

Georg Riedel gjorde även musiken till de tre filmerna om Emil i Lönneberga i början av 1970-talet.
Georg Riedel gjorde även musiken till de tre filmerna om Emil i Lönneberga i början av 1970-talet.
Emil & Ida i Lönneberga.© Filmlance International AB & PennFilm Studio AB
Emil & Ida i Lönneberga.© Filmlance International AB & PennFilm Studio AB
Har premiär i december.  © Filmlance International AB  & PennFilm Studio AB
Har premiär i december. © Filmlance International AB & PennFilm Studio AB
Georg Riedel hade tröttnat på filmmusik men när han fick frågan om att göra musiken till den animerade Emilfilmen kunde han inte tacka nej.

– De tyckte att det var självklart att jag skulle göra den, skrattar han.

I musikstudion på bottenvåningen av det lilla gula huset bland hyreshusen i Sollentuna centrum skapas magi när Georg Riedel och teknikern Jon Allan mixar ihop den sista filmmusiken till ”Emil & Ida i Lönneberga”. Lokaltidningen Mitt i hälsade på i slutskedet av produktionen.

– Inte så stark gitarr, det passar liksom inte stilistiskt, säger Georg Riedel när de lyssnar igenom ljudklippet ”Snickerbo jaktmusik”.

Georg Riedel komponerade som bekant majoriteten av musiken till de tre filmerna om Emil i Lönneberga på tidigt 70-tal. Därmed stod han inför något av ett dilemma när han fick uppgiften att göra musiken till den nya filmen; skulle han göra som förr eller skulle han göra något nytt?

– Nu har det blivit ett mellanting, lite av de gamla tonerna dyker upp även om det mesta är nytt. Låttexterna passade inte till handlingen i filmen så jag försökte skriva nya, men det gick bara inte, konstaterar han.

I den kommande filmen är Snickerbo den enda originallåten med sångtext av Astrid Lindgren. De övriga låtarna har fått ge plats för ny musik – utan text.

Georg Riedel som i grunden är jazzmusiker berättar att han egentligen aldrig hade en tanke på att göra barnvisor – inte förrän han mötte Astrid Lindgren som bad honom att göra musiken till Pippi Långstrump.

– Hon hade ett sådant respektfullt sätt när hon pratade med barnskådespelarna. Det var först då jag förstod hur viktigt det är med barnkultur, innan tyckte jag nästan att det var onödigt, säger han.

Och barnvisorna kom att bli ett livslångt projekt. För Georg Riedel finns ingen särskild inspirationskälla när han skriver musik, bara hårt arbete. Enligt honom är det inte så stor skillnad mellan att göra musik för barn och för vuxna – framförallt ska det göras med samma allvar och kvalitet.

Att de sitter i OAL studio beror på att det är en av få studior där flera musiker kan spela in samtidigt, en lyx som inte alls är så vanlig längre. Dessutom har Georg Riedel och Jon Allan arbetat ihop i studion tidigare.

I slutet av 90-talet satt de på samma plats och mixade musiken till kortfilmerna om Alfons Åberg, därefter lade Georg Riedel filmmusiken på is – tills nu.

I år är det 40 år sedan som Georg Riedel gjorde musiken till den sista filmen om Emil i Lönneberga. Och att återigen sätta ton på den blonde pojkvaskerns tillvaro väcker både tankar och känslor.

– Det var en väldigt rolig tid, jag gillar figurerna och jag inser humorn hos Astrid med alla dråpliga situationer som uppstår.

På datorskärmen spelas avsnittet med råttfällan under köksbordet. Georg Riedels vita Adidas-skor går i takt med musiken och Emils pappas fot närmar sig råttfällan.

– Snart kommer höjdpunkten, skrattar han.

Fakta

Kom till Sverige som fyraåring

Namn: Georg Riedel.

Född: 1934 i dåvarande Tjeckoslovakien, kom till Sverige vid fyra års ålder.

Bor: Södermalm.

Yrke: Musiker och kompositör.

Favoritlåtar ur Emil i Lönneberga: ”När mamma var liten” och ”Fattig bonddräng”.

Om Idas sommarvisa: ”Den är jag stolt över”.

Aktuell: Med musiken (spelas in i Sollentuna) till animerade filmen Emil & Ida i Lönneberga.

Fakta

Björn Berg har illustrerat Astrids sagor

Biopremiär: 25 december 2013.

Regi: Per Åhlin.

Manus: Hans-Åke Gabrielsson.

Musik: Georg Riedel.

Producent: Lars Blomgren.

Produktionsbolag: Filmlance international AB.

Baserad på: Astrid Lindgrens berättelser och Björn Bergs illustrationer.

Källa: SFI, Svensk Filmdatabas