Han vill tillåta mer graffitikonst

Den stora muralmålningen av Akay och Spade har fått sitta kvar på en vägg hos en privat fastighetsägare sedan 90-talet, berättar Tobias Barenthin Lindblad. Om staden ägde huset skulle den troligen ha tagits bort för länge sedan.
Den stora muralmålningen av Akay och Spade har fått sitta kvar på en vägg hos en privat fastighetsägare sedan 90-talet, berättar Tobias Barenthin Lindblad. Om staden ägde huset skulle den troligen ha tagits bort för länge sedan.
Efter åtta års hetsjakt är det dags att släppa ­graffitin fri. Det tycker ­gatukonstexperten ­Tobias Barenthin Lindblad. Mitt i följde med honom på spaning efter den graffiti som överlevt nolltoleransen.

Vi kör till den skräpiga tomten vid Albano som förr var ett område med små ruffiga verkstäder. Lite som det gamla Lugnet, men i mindre skala. Nu ska här byggas studentbostäder och nytt campus.

Tobias Barenthin Lindblad driver i dag förlag och föreläser ofta om gatukonst. På 00-talet gjorde han stadsvandringar för Stadsmuseet med gatukonsttema som stoppades i samband med alliansens nolltolerans mot klotter. I skarven mellan 80- och 90-tal målade han själv graffiti och hängde mycket i Albano.

På en sliten tegelvägg finns en stor muralmålning som fått sitta kvar i över två decennier. Den ser ut lite som en cirkusaffisch från 20-talet med texten ”Midsummer Madness” i centrum. Verket är gjort av graffitikonstnärerna Akay och Spade.

– Akay har en konstkarriär nu men gick tidigt över till gatukonst. Det här var en av hans sista större grejor. Den är nog rätt tematisk. Han hade hållit till här mycket. Området mellan Karlberg och hit var lite av hans stråk.

En sommar byggde de två gatukonstnärerna till och med ett litet hus ovanpå elstationen bredvid byggvaruhuset på Björnnäsvägen.

– En av deras bröder fick bo där i några månader och sägs ha fått betala med gratis biobiljetter, då han jobbade på en bio. Det var lite knepigt eftersom det inte fanns el och rinnande vatten.

Tobias Barenthin Lindblad skulle välkomna muralmålningar och öppna väggar även i innerstan. Total anarki, att släppa graffitin helt fri och tillåta folk att göra vad de vill på stenstadens husfasader är däremot ingen framkomlig väg.

Men han vill ge utrymme också för det som inte är prydligt och städat.

Han säger att Brå:s undersökningar visar en högre anmälningsbenägenhet i nolltoleransens Stockholm än i Norrköping och Malmö, där det länge funnits öppna väggar.

Kulturborgarrådet Roger Mogert (S) ser ändå vissa svårigheter med att hitta utrymme för legal graffiti i stenstaden.

– Det förutsätter att det finns flera hundra meter långa betongväggar som bara står där. Det gör det inte riktigt, säger han.

I stället vill han framhålla stadens samarbete med franska Cité Création, som låter professionella konstnärer göra muralmålningar i dialog med de boende. En förstudie är på gång och enligt Mårten Castenfors på Stockholm konst kan arbetet påbörjas redan nästa år, men då i ytterstan.

Det låter ändå som ett ganska uppstyrt projekt?

– Ja, och det är ju Kolingsborg också på sitt sätt. Men det har ­fallit väl ut tycker nog många, säger Roger Mogert.

Kan ni tänka er att släppa gatukonsten ännu friare?

– Det är svårare att hitta platser för det. Men vi rör oss från en ­extremt intolerant hållning mot gatukonsten till att närma oss den. Hur det blir med de öppna väggarna vet vi inte riktigt än, säger han.

Det här var en av hans sista större grejor.Tobias barenthin Lindblad Gatukonstexpert

Fakta

Nolltolerans i Stockholm

2007 införde alliansen i Stockholms stad en policy där det slogs fast att inget ”klotter, graffiti och liknande skadegörelse” accepteras i staden och att den ska tas bort inom 24 timmar efter att den upptäckts.

Dessutom skulle staden inte stödja verksamheter som inte klart tar avstånd från eller väcker intresse för gatukonst. Det sistnämnda togs bort av den nya majoriteten efter valet.